(Se även ”Med mina glasögon 3, 13 18 Underhuden)

Bibelstudium i Vivalla den 21 mars 2018

Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig (Paulus) fri från syndens och dödens lag.  3Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan.  4Därmed kunde lagens krav på rättfärdighet uppfyllas hos oss som lever efter vår ande och inte efter vår köttsliga natur. (Paulus brev till romarna kap 8 v 2-4)

Allt vad Paulus skrivit har sin förutsättning i att verkligheten intog första rummet, teorin den andra. Utan att begripa att det förhåller sig så är det lönlöst att fördjupa sig i apostelns teologiska utläggningar.

Verkligheten står för att Paulus före sin omvändelse kämpade på med sin fromhet. Till punkt och pricka försökte han följa Guds lag. Idogare än någon bekämpade han dem som slarvade med lagen. De kristna var hans speciella hatobjekt. Samtidigt molade det inom honom att han trots sin fromhet inte förmått bli fri från sin synd. Sen, och det är det andra, vändes allt upp och ner vid omvändelsen i Damaskus. Plötsligt blev Anden viktigare än lagen. Samtidigt blev han i ett nu befriad från sin onda lusta. Det lagen inte förmådde åstadkom Anden. Lagen i sin tur bytte nu plats i hans inre. Från första rummet blev den förpassad till det andra.

Verkligheten om korset kan uttryckas med olika ord. I Hebreerbrevet uttrycks korslidandet på ett syns det mig allmängiltigt sätt. Kristus tvingades uthärda korset står det i Hebr 12:2 par och han gjorde det utan att bry sig om skammen. Ovedersägligen var det så. Skammen drabbade dessutom en Messiaspretendent. Värre kunde det inte vara. Messias skulle ju segra, inte dö, lovprisas inte bespottas. Det var med denne misslyckade Messias som för en hundrameterslöpare av världsklass som beslås med att vara dopad.

Till denna verklighet hör dessutom att den korsfäste påstods ha visat sig för ett antal av sina lärjungar. Det sades att den korsfäste uppstått. Och allt fler människor vittnade om att den uppståndne uppenbarade sig på ett andligt sätt för dem.

Så långt verkligheten. Sen tolkningen, i det här fallet Paulus tolkning. Till att börja med föll denna ut nästan av sig själv. Paulus hade ju i samband med sin omvändelse erfarit kraften i tron på Jesus. Han hade påtagligt erfarit att Jesu ande förmådde det lagen inte mäktade. Det betyder befria honom från den synd han genom sin ”köttsliga natur” tidigare inte mäktade bli fri från. Detta tvingade Paulus till sin radikala omtolkning av lagens funktion. Lagen är visserligen både helig och fullkomlig, menade Paulus nu, men kraft äger den inte att i grund förnya en människa. Detta underverk åstadkommer först Jesus, den är ett Andens verk.

Det andra, tolkningen av Jesu död, var alls inte lika självklar för honom. Hur kunde nämligen det vara i överensstämmelse med Guds vilja, att Messias, Guds företrädare, Gudsrikets upprättare, skulle tvingas dö en neslig död. Och sen hur skall man egentligen förstå detta vittnesbörd att Jesus som påstått uppstånden visade sig för flera av lärjungarna och att åtskilliga fler upplevt sig välsignade av den uppståndne.

För Paulus var det självklart att ingenting hade skett utan att Gud ytterst hade sin hand med i spelet. På något sätt måste Gud, den allsmäktige, ändå i slutändan vara korsfästelsens subjekt. Dessutom måste korset för den skriftlärde Paulus förbindas med de gammaltestamentliga offren. Dessa offer måste i Paulus föreställningsvärld höra ihop med avrättningen (offret) av Jesus på Golgata.

Det ena gav det andra och ledde i Romarbrevets åttonde kapitel till formuleringen att ”Gud lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer”. På det sättet ”dömde han synden i människan”. I andra sammanhang, bland annat i 2 Korintierbrevet, kunde han förklara Jesu offerdöd på annat sätt. Paulus tolkning av Jesu död växlar. Men fast stod för honom och för den delen även för oss som tror på Jesus att Jesu död innebar livets seger.