(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon 3”, 17 18 Maktens arrogans)

Bibelstudium i Vivalla den 18 april 2018

18Ni som är slavar, underordna er era herrar, lyd och respektera dem, inte bara de goda och hyggliga utan också de orättvisa.  19Den som härdar ut i oförtjänta lidanden därför att han har Gud för ögonen, han gör något stort.  20Vad är det för berömvärt i att tåligt ta emot hugg och slag när ni har felat? Men om ni står ut med att misshandlas när ni har gjort rätt, då är det något stort i Guds ögon.  21Det är vad ni har kallats till, ty också Kristus led, för er skull, och gav er ett exempel för att ni skall följa i hans fotspår.  22Han begick inte någon synd, och svek fanns inte i hans mun.  23Han svarade inte med skymford när han skymfades. Han svarade inte med hotelser när han fick lida. Han överlät sin sak åt honom som dömer rättvist.  24Våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit botade.  25Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt tillbaka till era själars herde och vårdare. ( 1 Petrusbrevet kap 2 v 18-25)

Det går att läsa ut mycket ur orden ovan. Dock finns inte mycket att hämta om den angivne författaren, aposteln Petrus. Desto mer får vi veta om hur de kristna försvarade sig i en fientlig omvärld, framför allt om hur deras inre föreställningsvärld hjälpte dem till seger över det onda.

Kopplingen historia/överhistoria, läge/förhoppning belyses här både enkelt och åskådligt. Det är bara att ta till sig för att sedan fundera över motsvarigheterna idag. Om detta handlar detta bibelstudium.

Historiskt sett, dessutom konkret när brevet skrevs, måste de kristna i Mindre Asien vaka över sina liv. Deras tro var nämligen oacceptabel i de romerska provinser där de bodde. Deras taktik för överlevnad var underordning, underordning på ett för oss nutida kristna närmast oacceptabelt sätt. Hur skulle det ha sett ut om Martin Luther King gjort som de kristna i Mindre Asien under tidig kristen tid. Dessa accepterade rådande underordning. Den ogudaktige kejsaren skulle till och med äras, läser vi (1 Petr 2:17). Martin Luther King förordade passivt motstånd mot rådande tyranni, de kristna i Mindre Asien accepterade tyrannin.

Men tro inte att de kristna därför var blinda för det onda. De visste väl att de som kristna  handlat rättfärdigt. Ändå misshandlades de (1 Petr 2:20) Om detta påminns de i brevet, dessutom och det är textens själva poäng, att denna misshandel stod i heligt sammanhang. Det de utsatte för var något stort i Guds ögon

Deras lidande var att likna med vad som en gång skett med Jesus. Det var till och med en fortsättning på Jesu lidande, påminns de i brevet.

Och Jesu lidande vad var då det? När Petrus, låt oss för enkelhetens skull tillskriva Petrus brevet, skall redovisa det gör han det på ett alldeles speciellt sätt. Han berättar inte om det yttre skeendet vid Jesu död, inte ett ord om Golgata, inte ett ord om rövarna som korsfästes tillsammans med Jesus, inte ett ord om vad som skedde när Jesus gav upp andan.

Istället koncentreras allt på vad som skedde bakom det som syntes ske. Av historia blev överhistoria, av mänsklig iakttagelse blev allt betraktat utifrån Guds ögon. Och i denna överhistoria blev av korsfästelsen försoning, helande och nytt liv. Bakom det som hände med Jesus stod en Gud som i sin outgrundliga vishet förvandlade en avrättning till en försoning.

Varför detta här till de lidande kristna i Mindre Asien. Därför att deras lidande var kopplat till Jesu lidande. Det  var till och med  en del av detta lidande och därmed också en del i lidandets välsignelse.