Bibelstudium i Vivalla den 9 maj 2018

(Se även ”Med mina glasögon 3”, 20 18 Den olidliga sakligheten)

Bibelstudium i Vivalla den 9 maj 2018

26Herren sade: ”Om jag finner femtio rättfärdiga i Sodom, skall jag för deras skull skona hela staden.”  27Abraham fortsatte: ”Jag dristar mig att tala till dig, Herre, jag som är jord och stoft. 28Kanske fattas det fem för att det skall bli femtio rättfärdiga? Skall du då förgöra hela staden för dessa fem människors skull?” Herren svarade: ”Om jag finner fyrtiofem, skall jag inte förgöra den.” 29Ännu en gång tog Abraham till orda: ”Kanske finns där fyrtio?” Herren sade: ”Då skall jag inte göra det, för de fyrtios skull.”  30Abraham sade: ”Bli inte vred, Herre, om jag talar, men kanske finns där trettio?” Herren svarade: ”Om jag finner trettio, skall jag inte göra det.”  31Då sade Abraham: ”Jag dristar mig att tala till dig, Herre. Kanske finns där tjugo?” Herren svarade: ”Då skall jag inte förgöra staden, för de tjugos skull.”  32Abraham fortsatte: ”Bli inte vred, Herre, om jag talar en sista gång, men kanske finns där tio?” Herren svarade: ”Då skall jag inte förgöra staden, för de tios skull.”  33När Herren hade talat med Abraham gick han därifrån, och Abraham återvände hem. 1 Moseboken 18 v 26-32

Abraham vågade ifrågasätta. Han till och med förebrådde Gud, när Guds vrede mot det syndiga Sodom tycktes urskillningslös. Eller vad sägs om följande:

Så kan du inte göra,(dvs utplåna staden Sodom utan urskillning) döda den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige, så att det går den rättfärdige på samma sätt som den orättfärdige. Så kan du inte göra! Skall inte den som är hela jordens domare göra vad som är rätt?” (1Mos 18:25)

Abraham är inte ensam. Alla gör vi likadant. Vi försöker foga in Gud i vårt mönster. Passar han inte ifrågasätter vi honom. Ateisterna inte undantagna. Dessa säger sig visserligen förneka Guds existens, men det är struntprat. Att tillvaron har en givare lär de inte kunna förneka, det kan ingen. Det som kännetecknar ateisten är att de slarvigt uttryckt låter slumpen vara Gud i kombination med naturlagarna , en slump som de inte kan bortse från men inte kan göra något åt och naturlagar som de har att inrätta sig efter.

Nu är det inte enbart ateisterna som försöker forma Gud efter eget huvud utan vi alla andra också, inte minst vi kristna. För oss är Gud kärleken och vi gör vårt yttersta för att visa sanningen i detta. Ändå kommer vi inte ifrån att Gud långt ifrån handlar som vi vill att Gud skall handla. Ständigt tvingas vi blunda för att Gud den allsmäktige låter sånt ske som inte får ske. Även vi kan fråga som Abraham varför Gud som är hela jordens domare inte gör det som synes vara rätt. I Abrahams fall att Gud inte skonade de i Sodom som intet ont gjort utan tänkte sig att utplåna alla.

För att få stöd för vår syn att Gud är både rättfärdig och barmhärtig, d v s att han straffar de onda samtidigt som han också är barmhärtig, tar vi gärna stöd från texten ovan. I denna  bekänner Gud att om så vore att blott tio rättfärdiga fanns i staden, skulle han låta bli att förinta den. Sen går vi till Jesus för att bekräfta att Guds hållning i samtalet med Abraham är en återspegling av Guds sinnelag. Gud, säger vi, skonade en hel mänsklighet på grund av en enda rättfärdig, vår frälsare som offrade sig på korset för vår skull.

Ändå får vi inte det hela att gå ihop. Ständigt översköljs vi av att det som inte får ske, ändå sker och att Gud tycks förhålla sig passiv till det skedda. I vår iver att inte inför detta hamna bland ateisterna som låter slumpen bli Gud, bygger vi upp läror om Guds kärlek och rättfärdighet. En del av oss snickrar ihop sanningar med hjälp av bibelord som visar Guds konsekventa rättfärdighet. Andra talar om att den slutliga rättvisan inte finns här på jorden. Den hör evigheten till.

Hur gjorde då Jesus?  Som jag ser det byggde han inte upp några handfasta läror som säkrade Guds rättfärdighet. Han levde i nuet, upplevde Gud i stunden, prickade in Guds vilja i det enskilda ögonblicket. Svar på alla frågor presenterade Jesus inte.

Jesu kännetecken var istället att han levde i Gud, var ett uttryck för Gud och återspeglade Gud. I den egenskapen var han lik den Gud som målas upp i texten om Guds bön för Sodom. Den Gud som Jesus är en återspegling av inte bara skonar staden därför att det finns tio rättfärdiga i den. En rättfärdig räcker. Jesu offer blev det offer som öppnade Guds barmhärtighet mot de orättfärdiga.

Tro alltså inte att Jesus ger svar på alla frågor om Gud. De flesta frågor lämnas obesvarade. Jesu gåva är inte att lära oss begripa. Däremot kan vi i tron på honom lära känna Gud. Framför allt lära känna Guds kraft.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s