Bibelstudium i Vivalla den 6 juni 2018

(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon 3”, 23 18 Vägen in)

Bibelstudium i Vivalla den 6 juni 2018

Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud. (Paulus brev till romarna kap 6 vers 11)

Kanske är det för att jag är intensivt sysselsatt med Luther som jag valt ovanstående bibelord. Min utläggning blir i vilket fall luthersk.

I det sjätte kapitlet i Romarbrevet tydliggör Paulus betydelsen av Jesu livs- och frälsningsverk. Han gör det genom att lägga ut dopets betydelse. Han avslutar med konklusionen;  Så skall också ni (dvs ni som är döpta) se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.

I Rom 6  dopet, i andra bibelberättelser är det annat som förbinder oss med vår Frälsare. För Luther hade Ordet (evangeliet) motsvarande funktion som dopet. Genom Guds Ord förbinds vi med Kristus. Inom parentes kallar Luther dopet ett ”synligt Ord”. Själv tänker jag på medmänniskor som genom sina liv aktualiserar Kristus för mig och genom sina exempel för mig närmare min Frälsare.

Sättet må vara sekundärt. Huvudsaken är att Kristus aktualiseras. Det som inte får glömmas är att Jesus gjorde det för oss. Det var för vår skull han offrade sitt liv.

När en människa tar till sig detta förenas hon på ett märkligt sätt med sin frälsare. Hon blir ett med Jesus, går upp i det han gjort, förenas med hans frihet från sånt som bryter ner (synden). Plötsligt är hon fri att leva ett nytt liv.

Men snart är det gamla tillbaka igen, tron på Jesus blandas samman med intryck från omgivningen, f a vill egenkärleken ha sitt. Därför måste det bli omtag, menar Luther. Varje dag, varje stund måste frukten av Jesu livsverk, förlåtelsen, på nytt gripa tag om oss och förnya oss.

Så sade på sin tid Luther, helgelserörelser av de mest skilda slag säger annat. De förutsätter förnyelse av bestående slag. Varför? Därför att de inte inser djupet i mänsklig förnedring. För dem är viljan fri och möjligheterna stora. Eller?

Nog om detta. Vi går vidare i vår utläggning. Observera hur Paulus formulerar vad tro innebär. Att tro är att se på sig själv i relation till den Jesus som gav sitt liv för oss. Till vår hjälp har vi, om vi ser till Rom 6, dopet, om vi ser till övrigt material i Nya testamentet, Ordet (evangeliet). Det ena som det andra förenar oss med Kristus.

Men hur är det då till vardags ? Nog gäller det för oss som kallar oss kristna att öppet bekänna vår tro. Och nog har det sin betydelse om hon tror rätt, litar på bibeln, lever ett anständigt liv och följer buden.

Och nog gör det skillnad om man säger sig vara ateist eller påstår sig vara kristen. Trots allt formas ett ateistiskt samhälle annorlunda än ett kristet. Vad som är rätt respektive fel får olika betoningar. Och nog blir det skillnad om man tänker sig tillvaron cirkulär som buddhisterna, målinriktad som Islam, kristendom och judendom eller som något tillfälligt som ateisterna. I den cirkulära synen tas allt om och om igen, i den målinriktade befinner sig människan på väg mot ett mål, i den ateistiska gäller det ”att fånga dagen” för snart är allt slut.

Men den avgörande skillnaden inträffar först när vi ser oss själva som ett med den Kristus som gav sitt liv för oss. Det menade Paulus, det ansåg Luther och det inser jag.

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s