(Se även ”Med mina glasögon 3”, 28 18 Tro som jag ser det)

Bibelstudium i Vivalla den 11 juli 2018

Jesus skärper lagens bud

21Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. 22Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. 23Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig,  24så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.  25Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse.  26Sannerligen, du slipper inte ut förrän du har betalt till sista öret.

Texten ovan ingår i Bergspredikan, är t o m en väsentlig del i denna predikan. Och skulle jag vilja tillägga, tillhör den del som är en nyckel till förståelsen av det för kristen tro specifika.

I modern tid klassas Bergspredikan högt, i breda kretsar som Nya testamentets höjdpunkt. När man i Sverige i början på 1900-talet monterade ner katekesundervisningen som del i skolundervisningen satte man in Bergspredikan i dess ställe. Särskilt socialdemokraterna gillade Bergspredikans högtstående etik. Nu tänkte man förstås inte på texten ovan, åtminstone inte på orden där man jämför okvädingsord och förbannelser med dråp. Det var Saligprisningarna man hade för ögonen och talet om inte bara älska sina vänner utan även fienderna. ”Älska era fiender och be för dem som förfölja er”, manade Jesus sin anhängare. Högre kan en människa inte komma, menade även i övrigt sekulariserade människor i början på föregående århundrade.

Nog är det så. Men för min del betyder rent faktiskt Jesu skärpning av lagen minst lika mycket. Men, säger min vedersakare, hur kan man som Jesus påstå att den som förbannar sin broder inte ”undgår helvetets eld”? Vad kan det vara för mening med detta?

För att förstå detta behöver man veta att Jesu ord ytterst har sin udd riktad mot den tidens fromma, fariséerna. Dessa höll sig för att vara förmer. Deras radikala tolkning av Gamla testamentet gjorde att de kan liknas med nya tiders väckelsekristna. Men baksidan av denna radikalitet var att de trodde sig stå över alla andra. Deras renhet var så stor att de menade sig vara godkända t o m av Gud.

Går vi sedan till saken döljer sig två absoluta religiösa sanningar bakom det grova språkbruket i Jesu skärpningar av lagens bud. Jag tänker f a på den primitiva föreställningsvärld som döljer sig bakom talet om helvetets eld.

Den ena religiösa sanningen säger att alla människor innerst inne går och ruvar på sånt som inte är som det skall. Även den mest upphöjde bland oss är besmittad av orena motiv, tvivelaktiga tankar och svårbemästrade drifter. Jesu tillämpning av lagens bud att gälla även sinnelaget slår hål på denna de frommas självtillräcklighet.

Detta är det ena, det andra och trots allt viktigaste, är att Jesu stränga bud stänger enväg och öppnar en annan. De stänger självfrälsningens väg, men öppnar för Guds väg till människan.

Så fort jag numera nuddar vid Bergspredikan inser jag att självfrälsningsvägen är utesluten och att Guds väg till mig är min enda möjlighet. Tro blir i konsekvens av detta  aldrig i första hand att jag håller för sant. Tron förutsätter att Gud kommer till mig och öppnar min väg till tro. Gåvan kommer före prestationen. eller allmänt uttryckt; jag måste få för att kunna ge. Nyckeln till livet och då även till tron är insikten att själva förutsättningen för allt gott verk är att ta emot för att sedan ta vara på och ge ut.

Så i allra högsta grad när det gäller min egen etiska standard. Min eventuella renhet beror på att jag fått del av något som gör mig ren. I mig själv är motiven blandade hur jag än anstränger mig. Först i tron, i det här fallet när jag tar emot av gudomlig kärlek, kan jag fullt ut återspegla denna kärlek.