(Se även ”Med mina glasögon 3”, 29 18 Djävulen avslöjas i detaljerna)

Bibelstudium i Vivalla den 18 juli 2018

Mose på Sinai

12Herren sade till Mose: ”Gå upp till mig på berget och stanna där, så skall jag ge dig stentavlorna och lagen och buden, som jag har skrivit för att undervisa folket.”  13Mose gav sig av tillsammans med sin tjänare Josua och gick upp på Guds berg.  14Till de äldste sade han: ”Stanna här och vänta tills vi kommer tillbaka till er. Aron och Hur är ju kvar hos er; den som vill få något ärende avgjort kan vända sig till dem.”

15När Mose hade gått upp på berget täcktes det av ett moln.  16Herrens härlighet vilade över Sinaiberget, och molnet täckte det i sex dagar. Den sjunde dagen ropade han till Mose ur molnet. 17Och israeliterna såg Herrens härlighet som en förtärande eld på toppen av berget.  18Mose gick in i molnet och upp på berget och stannade där i fyrtio dagar och fyrtio nätter. 2 Moseboken kap 24 v 12-18

Texten ovan ingår i en berättelsetradition. Innehållet i dessa berättelser är lätta att ta till sig. Där finns Mose,  Guds härlighet uppenbarad på Sinai, de tio budorden, berättelsen om guldkalven och de sönderslagna lagtavlorna och sen förbundet som sluts på nytt. Framställningen är komponerad men inte genomkomponerad. Till nöds kan händelseförloppet följas om man rättar till framställningen något. (2 Mos 19-24, 32-34)

Men ur en berättelsetradition är texten ovan tagen därom råder intet tvivel. Den är inte en historisk framställning i vanlig mening och som en berättelsetradition skall den läsas. Men sanningshalten då? Hur är det med den? Själv utgår jag, utan att vara specialist, från en kärna av historisk sanning som sen utvecklats i flera berättelsetraditioner och i slutändan komponerats in i bibeltexten.

För mig ligger frågan om sanningen på ett annat plan. I det här fallet sanningen om Guds härlighet dold i ett moln på Sinai och uppenbarad för Mose och sedan för israeliterna. För att denna sanning skall bli levande för mig behöver jag ha parallellerfarenheter. Jag behöver själv på något sätt ha snuddat vid Guds härlighet för att kunna ta till mig orden om härligheten uppenbarad på  Sinai. Det duger inte att fastna i grubblerier över vad som egentligen hände.

Och jag behöver inte söka särskilt länge förrän härligheten blir synlig för mig. Jag behöver varken moln, myter eller berättelsetraditioner. Är det något som blivit tydligt för mig så är det skapelsens härlighet. Ju mer jag tränger in i tillvarons under desto tydligare blir härligheten hos tillvarons Du, det Du som jag benämner Gud.

Bokstaven dödar men Anden gör levande heter det. (2 Kor 3:6 b). För mig betyder det att de bibliska sanningarna skall låta sig verifieras i verkligheten. I det här fallet att Herrens härlighet, omvittnad i ett bibelord, skall bestyrkas av något jag själv har erfarenhet av.

Vad tror ni det berodde på att svensk väckelse blommade upp från mitten av 1800-talet och den traditionella kyrkligheten i motsvarande grad gick tillbaka? Tror ni att predikanterna kunde tolka bibeln bättre än prästerna? Då tror ni fel. Det var snarare tvärtom. Men predikanterna hade erfarenheter som prästerna saknade. Därför gick de segrande fram.

Vad blir lärdomen av detta? Att vår tro måste livas av erfarenheter. I det här fallet erfarenheten av Guds härlighet. Upplevelsen av denna måste vara utgångspunkten för mig som ägnar mitt liv åt att plantera in gudstro i ett folk som blivit likt andliga blindgångare.

För mig gäller, börja med dig själv. Sen kommer bibeltron nästan av sig själv, såvida jag inte fastnar i att rota i hur det egentligen gick till, i det här fallet när Mose såg Guds härlighet och fick sina lagtavlor.