(Se även ”Med mina glasögon 3”, 31 18 Alla är vi populister)

Bibelstudium i Vivalla den 1 aug  2018

26Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.”  27Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.  28Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.” 1 Moseboken kap 1 v 26 ff

Skapelseberättelser är det gott om. Den vi håller oss med i dag är högeligen aktuell. Den  berättar om ”big bang” och evolutionen. Många tänker sig att denna skildring av skapelse och utveckling är den definitiva. Stöden för den är ju så påtagliga. Det finns så mycket i den som är bevisbart. Men det kommer mer, var så säker.

Det för ”big bang” speciella är att Duet saknas. Inte ett ord om en skapande vilja trots att vi inte reder oss utan ett Du som tillvarons yttersta förklaring. Men duet har inte försvunnit för att ett du saknas i big bangteorin och evolutionen. Det framträder på annat håll och då  i självständig form. Duet yttrar sig i tro på absoluta, okränkbara, tänkta värden typ frihet, jämlikhet, broderskap, demokrati, mänskliga rättigheter osv. Av människor skapade värden har tagit Guds plats som det i tillvaron absoluta.

De skapelseberättelser som bibeln förser oss med är många. De tre viktigaste är den ovan citerade från första kapitlet i bibeln, vidare dess motsvarighet i det andra kapitlet i samma bok. Den tredje skapelseberättelsen återfinner vi i psalm 89 i Psaltaren. Det för de bibliska skapelseberättelserna specifika är att de är speglingar av tidens skiftande världsbilder. Psaltarens skapelseberättelse är av den anledningen vitt skild från de två i första Moseboken som båda trots skilda författare har samma idémässiga bakgrund.

Min favorit är faktiskt den från Psaltaren. Där skapar Gud ur kaos, en för mig tillgänglig tanke. De två andra förenklar så att gemene man ska förstå. Den första ser det hela uppifrån, den andra nerifrån och ytterst förenklat. Ett barn kan framför sig se hur Gud ur en lerklump formar en människa och sen blåser livsanden i henne. (…då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse 1 Mos 2:7)

Mycket är att säga om de bibliska skapelseberättelserna, och de berättelsetraditioner som utformat dem. Men ett har de tre gemensamt. Det är Gud som är skaparen och därigenom tillvarons yttersta orsak och mening. Big bang,-myten tiger om detta, som för de bibliska skapelseberättelserna är själva poängen att det är Gud som skapar och ingen annan. Utan Gud ingen skapelseberättelse i biblisk mening, eller som jag hellre i konsekvensens namn säger, utan Gud ingen skapelsemyt.

Vår text är hämtad från den första skapelsemyten. Budskapet är närmast övertydligt. Till Guds avbild är hon skapad, står det, vilket lär betyda att människan nästan är skapad till en Gud. Hon skall i den egenskapen härska över allt levande i skapelsen, det betyder sköta fiskar, fåglar och djur och ta ansvar för dem. För vem av er tror att textens ord ”härska” står för själlöst utnyttja. Inte gör jag det.

Vi vet, noterar jag här, t o m mer än skapelsemytens författare. Vi vet att ”härskandet”  även är utsträckt till allt som växer, d v s med textens ord även till  fröbärande örter och träd. Såna sköter sig nämligen inte utan hjälp utifrån. Det visste inte skapelsemytens författare, men det vet vi.

Detta tänkande om människans ansvar följer sedan som en röd tråd genom hela bibeln och för den delen över kulturer från när och fjärran. Budet om att härska svarar mot en ovillkorlig sanning vars nödvändighet bevisas varje gång en människa bryter mot det. Det blir ödesdigra följder varje gång en människa inte bryr sig om sitt ansvar för djur och natur.

Likaså blir det ödesdigra följder när vi sänker oss från vår höga ställning och i allt gör oss till ett med naturen. Det relativiserar i slutändan människovärdet. Det ger oss legitimation att döda det inte fullvärdiga, det liv som ännu inte tillåtits att utveckla sig. I tidigare skeden legitimerade det  att ett folk trodde sig ha rätt att våldföra sig på ett annat likt vargar på en fårflock.

Glöm nu för den skull inte det som är poängen med detta bibelstudium. Å ena sidan att nutidens skapelsemyt glömt det viktigaste, tillvarons du, å den andra att dåtidens skapelsemyter inte skall värderas utifrån graden av historisk sanning utan utifrån inneboende budskap