(Se även ”Med mina glasögon 3”, 43 18 Trons oändliga hårdhet.)

Bibelstudium i Vivalla den 24 oktober 2018 

4”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de deporterade som han fört bort från Jerusalem till Babylonien:  5Bygg er hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten från dem.  6Ta er hustrur och avla söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och ge era döttrar åt män, så att de föder söner och döttrar. Bli flera där, inte färre!  7Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång.  8Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Låt inte lura er av profeterna bland er eller av era spåmän och bry er inte om drömmarna de drömmer. 9Ty lögn är vad de profeterar för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger Herren.  10Så säger Herren: Först när sjuttio år har gått för Babylonien skall jag ta mig an er och uppfylla mitt löfte att föra er tillbaka hit.  11Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp.  12När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er.  13När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig  14skall jag låta er finna mig, säger Herren. Jag skall vända ert öde och samla in er från alla de folk och alla de platser till vilka jag har fördrivit er, säger Herren. Jag skall låta er återvända till den plats jag har förvisat er från. Jeremia kap 29 v 4-14

Jag går baklänges, börjar med Jesus och backar mig in i Gamla testamentet, i dag till profeten Jeremia. Sen läser jag Jeremia med Jesus för ögonen. Vad jag då finner är gemensamma nämnare. Den viktigaste, utvaldheten, outtalad men ändå grundläggande. Både Jesus och Jeremia förutsätter utvaldhet, Israels utvaldhet före alla andra folk. Bara så att utvaldhetens syfte blir tydligare hos Jesus. Utvaldhetens ändamål blir att sprida sig som ringarna i vattnet. Målet är allas utvaldhet.

Den andra gemensamma nämnaren är att utvaldheten tycks slagen i bitar. På Jeremias tid genom ockupation och deportation, på Jesu tid genom förstelnade religiösa grundvalar och härtaget land.

Den tredje är att varken Jeremia eller Jesus lägger skulden på angriparen. Det är varken babyloniernas eller romarnas fel att Israel krossats. Det är Israels eget fel.

Jesus säger inte ett ont ord om romarnas härtagning och Jeremia ser uttalat Babylons erövring som ett rättmätigt straff från Gud. Gör er hemstadda i Babylon predikar han, skaffa barn och gynna landet. Jesus är inte lika drastisk. Men romerska militärer. t o m de romerska medlöparna tulltjänstemännen behandlar Jesus som tillhörde de det egna folket.

Däremot viner piskan över dem som missbrukat sin egen utvaldhet. Utan förskoning läggs skulden på dem som omvandlat utvaldhet till privilegium, dem för vilka utvaldheten innebär rättigheter mer än skyldigheter. Jesus ger sig på fariséer och skriftlärda. Jeremia är inte nådig mot de falska profeterna som inte ser egen skuld, bara snabb befrielse och räddning. Deras förkunnelse skall komma över dem själva. Han profeterar  i orientalisk anda om de fruktansvärda straff som skall drabba dem. (Se bl a Jeremia 29:20-23)

Tro bara inte att Jeremia, som texten ovan kan få oss att tro, manar de egna att integrera sig i Babylon utan syfte. Han vet mycket väl att den dagen skall komma då ockupationen upphör och de deporterade skall få flytta hem igen. Efter sjuttio år skall det ske. Och tro inte att Jesus behandlar romerska undersåtar och judiska medlöpare väl på grund av att den ena kålsuparen är lika god som den andre. Att tro på Israels vis är alls inte detsamma som att tro på Babylons eller Roms sätt.

Båda känner framför allt till att den egna utvaldheten trots allt inte är död. Den skall väckas till liv igen. Både Jeremia och Jesus vet att den dag skall komma då Gud åter skall lyssna på de utvaldas böner. Den dag skall komma då Guds kärlek åter skall bli synlig i de utvaldas ögon. För Jesu del den dag då utvaldheten spränger sina trånga gränser  och Gud blir allt överallt.

Så detta tillämpat på oss. Skyll inte på andra för att gudlösheten gjort sig bred och med den ”förgudligandet” av människan. Skyll på Jesu lärjungar som omvandlat utvaldheten till privilegium och därmed också vänt sanningen i dess motsats. Men stanna inte med det. Den dagen skall komma då Gud åter lyssnar på de utvaldas böner. I det mest hopplösa läge kommer Gud åter. Gud är nämligen inte enbart rättfärdig, Gud är också barmhärtig.