(Se även ”Med mina glasögon 3”, 47 18 Trosbekännelse november 2018)

Bibelstudium i Vivalla den 21 november 2018

8Vänta därför, säger Herren, tills jag träder fram och vittnar mot dem. Jag har beslutat att kalla samman folk och riken för att tömma min vrede över dem, all min glödande harm. Ty hela jorden skall förtäras av min lidelses eld. 9Då skall jag förvandla folken, så att de alla talar med rena läppar, åkallar Herrens namn och tjänar honom skuldra vid skuldra. 10Från andra sidan floderna i Kush skall man frambära offer till mig. (Sefanja kap 3 v 8 ff)

Profeten Sefanja verkade under tiden före den babyloniska fångenskapen i Juda,  ett land i trängande behov av religiösa reformer för att överleva. Den nationella katastrofen bara väntade på att utlösas. Sefanja ”dundrar” följdriktigt på om dom inte bara över Juda utan över hela jorden.

Sånt tal känner vi igen från otaliga profetior i GT. Det originella är inte domsförkunnelsen i sig utan det Sefanja har att säga om domens syfte. Efter domen som skulle drabba lik en förtärande eld, kommer förvandlingen, förkunnar han. ”Folken skall då tala med rena läppar och tjäna Gud skuldra vid skuldra”.

Så hemska de är dessa  profeter och hur omänskliga! Det är svårt att låta bli att tänka så. Då känns det mera uthärdligt att lyssna till dagens domedagsprofetior. ”Slutar vi inte att ta ut mer än jorden kan bära höjs temperaturen, haven brer ut sig och hela jorden blir en enda stor öken”, ropar de ut. Gör därför bättring!

I själva verket är det ena som det andra berättigad domsförkunnelse. Så vi gör skäl i att lyssna. Lyssna desto mera uppmärksamt som förutsättningarna inte ändrats från gammaltestamentlig tid till nu. Fortfarande är det ytterst Livet som skall värnas, ett liv som vi inte tagit oss utan som är oss givet, ett liv som också utgör ett Du, tillvarons Du.På gammaltestamentlig tid kallades detta Du för Gud. Idag får detta Du andra namn. Men det är samma Du det  handlar om.

På alla fronter pågår försöken att komma detta Du (Livet/Gud) nära. Vi behöver begripa Livet, bemästra det, bli vän med det. Vad innebär det att vara läkare annat än att på bestämda punkter förstå sig på livets villkor? Vad innebär det att vara människa annat än att relatera sig till detta liv som vi fått som den största av gåvor? I sista hand att bli vän med Livet självt.

Sefanja och hans samtida i löftesfolket gjorde det lätt för sig. De tog tag i sina problem konkret. De sa; livets Gud har slutit förbund med sitt folk. Gud håller sin del i förbundet men uppfyller inte människan sin del blir det katastrof. Gud straffar sitt folk.

Nog är det väl så. Livet handskas man inte med hur som helst, allrahelst inte med  de relationer som bär upp vår samvaro. Relationer som inte vårdas  ändar som bekant i katastrof. Bildlikt talat låter Livet själv (Gud) allt gå upp i rök.

I Sefanjas profetia ändade inte allt i katastrof. Det skiljer honom från vår tids domedagspredikanter. På katastrofen följde i profetian en tid då ett återuppståndet Israel  tillbad sin Gud med rena läppar.

Observera, detta skedde  på jorden, inte i himlen. För min del kan jag inte låta bli att flytta fram profetians uppfyllelse till överjordisk tid. Nog har jag smakat på mänsklig fullkomning, för mig betyder det att jag befinner sig i samklang med Livet/Gud. Glimtvis har jag upplevt detta liv, f a skådat det i Jesu möten och i Jesu gärning. Ändå känner jag att jag med Nya testamentet måste skjuta fullkomningen framför mig in i evigheten. Detta i förlitan på det som gällde Kristus också gäller Gud, nämligen att även Gud i slutändan vill människans väl.