(Se även ”Med mina glasögon 4”, 8 19 Det kommunistiska Kinas tro, sa Hanna Sahlberg

Bibelstudium i Vivalla den 20 februari 2019

Den sanna stoltheten

23Så säger Herren: Den vise skall inte vara stolt över sin vishet, den starke inte över sin styrka, den rike inte över sin rikedom. 24Den som vill vara stolt skall vara stolt över detta: att han har insikt och kunskap om mig, om att jag, Herren, verkar i kärlek, i rätt och rättfärdighet på jorden, ty däri har jag min glädje, säger Herren. (Jeremia kap 9 v 23 f)

Jeremia bok  består av en samling hopsamlade traditioner som stammar från profeten Jeremia. Dessa har sedan komponerats samman till en helhet. Kapitel nio, varifrån texten ovan är hämtad, illustrerar detta. Huvudtemat i Jeremia kommer tydligt fram i detta kapitel. Profeten klagar, med ord lagda i Guds mun,  över folkets ondska och trolöshet  och han varnar. Till detta fogas två löst anknutna stycken som tydligt bryter sammanhanget. Texten ovan är ett av dessa stycken.

Ord lagda i Guds mun, kan man säga så? Förvisso! En profet vore inte en profet om hans tal inte vore inspirerat av Gud, så inspirerat att det är som om Gud själv talade.

När man läser de två sista avsnitten i kapitel nio blir det för mig närmast övertydligt att profeten på pricken fångat vad Gud vill ha sagt. Är något bibelord ett rent gudsord så är det detta.

Gud varnar för att vara ”stolt över” sina egna förmågor. Stolt i betydelsen  förlita sig på och leva av. Det betyder att grunda sitt liv på de egna förmågorna, i detta fall den egna visheten, den egna styrkan  och den egna rikedomen.

Vad blir nämligen av detta? Att jag använder mig av mina förmågor för att komma i överläge gentemot andra, bli beundrad av andra, få det bättre än andra. Därav skapas en osund över- och underordning som leder till ständiga spänningar och ständiga konflikter.

Men detta onda måste tämjas, ständigt måste det tämjas för att livet inte skall bli alltför svårt för dem som fått mindre utförsgåvor och materiella tillgångar än andra. Vad göra? Vissa tycker det är enklast att blunda. De blundar i den meningen att de förnekar att människor är olika och fått olika förmågor. Alla har fått sitt, säger de, är man inte duktig på ett är man det på ett annat. Andra engagerar sig politiskt. Endera befinner man sig då på högerkanten och försöker visa att olikheten i slutändan leder till allas väl, eller också på vänsterkanten. Där tar man bildlikt talat från de rika och ger åt de fattiga för att utjämna skillnaderna. Detta för att spetsa till.

Vad säger då Gud? Att den enda  sanna stoltheten består i  insikt och kunskap om mig, d v s om Gud. Men då inte om vilken Gud som helst, utan om den Gud som verkar i kärlek, rätt och rättfärdighet på jorden.

Vad säger då jag som leder detta bibelstudium? Att detta är sant och att uppgiften för oss människor mer än annat är att finna denna Gud som verkar i rättfärdighet och kärlek.

När väl detta skett kommer i ett enda slag allting på rätt plats. Jag kan vara stolt över min egen vishet, min egen styrka och min egen rikedom. Men jag stoltserar inte med det jag fått, jag förvaltar det i insikt om att det är Gud som är givaren.

Vidare att det är ett livsprojekt att finna den Gud som verkar i kärlek, rätt och rättfärdighet, dessutom ett livsprojekt att foga sina resurser så att de står i dennes tjänst.

Tänk efter själva, det går väl an att fundera ut vad som är rättfärdigt, men rättfärdigt förbundet med kärlek i en odelbar enhet? Var finner jag detta goda? Finns det något alternativ till Kristus?!

.