(Se även ”Med mina glasögon 4”,  18 19 Lätt att skriva ledare i DN)

Bibelstudium i Vivalla den 1 maj 2019

Detta ord kom till Jeremia från Herren:  2Gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord. 3Då gick jag ner till krukmakarens hus och fann honom i arbete vid drejskivan.  4Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville ha det. 5Herrens ord kom till mig:  6Skulle jag inte kunna göra med er, Israels folk, så som denne krukmakare gör, säger Herren. Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer, Israels folk.  7Ena gången hotar jag att rycka upp, vräka omkull och förstöra ett folk och ett rike.  8Men om det folk jag hotat vänder om från sin ondska, ångrar jag mig och gör inte det onda jag tänkt tillfoga dem.  9En annan gång lovar jag att bygga upp och plantera ett folk och ett rike.  10Men om de gör det som är ont i mina ögon och inte lyder mig, ångrar jag mig och gör inte det goda jag lovat dem. (Jeremia kap 18:1-6)

Profeten Jeremia hävdade Guds suveränitet. Gud gör som Gud vill, det är grundtanken. Denna suveränitet förfäktas uttryckligen i Gamla testamentet (Hosea 6:1, 5 Mos 32:39 b + som exempel) och förutsätts i det nya. Bildspråket i texten ovan går inte att missförstå. Med de sina gör Gud gör det honom behagar. Men, märk väl, Gud handlar inte godtyckligt med sitt utvalda folk. Gud reagerar med Jeremias ord som vore han en part i en personlig relation. Gud hotar, ångrar sig och lovar igen beroende på hur samspelet mellan Gud och Israel fungerade.

Vad betyder nu detta för oss i ett land som tror oss ha förpassat Gud från det offentliga rummet och stängt in honom i det privata? Mer än vi tror, blir svaret. Också vi i vårt avkristnade land har ett suveränt Du att ta hänsyn till och vi har våra biblar. Inte en för alla tider fastslagen bibel, förstås. Vi tror visserligen att vår bibel är färdigskriven. Det som står går inte att ändra. Men med nya tider kommer nytt innehåll, nytt att prisa och nytt att förfasa sig över. Och som på Jeremia tid reagerar tillvarons Du som gjorde hen då. Duet förblir aldrig oberörd av hur vi lever.

Jeremia gjorde det skenbart enkelt för sig . Gud är som en krukmakare, sade han och Israel som leran i krukmakarens händer. Gud gör som Gud vill med sin lera. Samtidigt förkunnade denne Jeremia att det fanns ett konstaterbart samband mellan hur Israel levde och hur Gud reagerade. Krukans utformning berodde ytterst av hur Israel förhöll sig till sin Gud. Och Jeremia visste exakt hur den relationen skulle te sig.

Många idag är som Jeremia. De tror sig veta hur de skall förhålla sig i den tillvaro som de lever i. De har sina färdigskrivna biblar med sina anvisningar över hur de skall leva under den tid som utmätts åt dem. Domarna över dem som lever annorlunda än de själva, vittnar om hur säkra de är.

Själv är jag inte säker. Jag begriper mig inte på tillvarons Du. Jag ser ett Du som dödar och ger liv, som skapar mening men som samtidigt låter slumpen regera. Jag tillber detta Du, ger Duet namnet Gud, men jag får inget riktigt grepp över min relation till detta Du.

Först när jag låter Gud personifieras i Kristus  får min relation till Gud mer av konkretion. Därför ägnar jag min tid och mitt studium mer åt Kristus än åt Gud. Att bottna i Kristus har jag gjort till mitt livs uppgift. Där har ni svaret på varför mina bibelstudier mer handlar om Kristus än om Gud.