Bibelstudium i Vivalla den 19 juni 2019

(Se även ”Med mina glasögon 4”, 25 19 sluta klanka.)

Bibelstudium i Vivalla den 19 juni 2019

Jesus sänder ut sina lärjungar

16De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå.  17När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade.  18Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.  19Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn  20och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Komprimerat, sammanfattat i en kort berättelse finns allt. Döpa skall vi och lära, det är det ena, det andra att Gud är med oss. Det betyder att det vi som kyrka gör är uppburet av kraft från Gud.

I bibeln och då även i Nya testamentet är mycket uppsamlat som för mänskligt öga spretar. Det ena säger inte exakt som det andra. Den ena berättelsetraditionen säger det ena, den andra det andra. Men så ibland, som här sammanfattas allt i en kort formel begriplig för alla och absolut förpliktande.

Exempel på att det kan spreta får vi när vi jämför texten ovan med vad som sägs i Apostlagärningarna 2:38. Där läser vi:

Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. 

Här gäller alltså inte dop i den ”treeniges” namn utan enbart i ”Jesu Kristi namn”.

Bruket av dopformel växlade förmodligen i den tidiga kyrkan. Till sist kom man överens om hur det skulle vara för att det skulle bli fullödigt. Dopet skulle ske ”i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn”. Detta fastslaget  i en stiliserad berättelse om vad som skedde när den uppståndne sade sina sista ord till sina lärjungar innan han slutgiltigt återvände till sin Fader i himlen.

Om vi tar det generellt talar jag i min bibelundervisning gärna om bibliska kärnord, det finns en rad sådana i Nya testamentet. I bruket av dessa har vi kristna klätt av dem deras ”situationsram” och låtit kärnan framträda som förpliktande gudsord. Sen har vi kopplat ett antal sådana kärnord till varandra och låtit dessa, jag kallar dem ”bibelförankrade  föreställningar”, vara förpliktande i den kristna kyrka vi tillhör. Av kopplade bibelord har blivit ett slags kristen lära.

Tyvärr är den ena kristna läran inte den andra lik. Därför säger den ena kyrkan si, den andra så. Bibelns mångtydighet, men framför allt omgivningens inställning och behov, har färgat av sig på hur kyrkor utformar sin bibliska undervisning.

Det är alltså inte alla som läser texten ovan som jag gör det. Men många, ja huvuddelen av kristenheten är överens om att dopbefallningen i Matteus 28 skall vara riktmärke för vår mission. Vi skall döpa och lära i ”Faderns, sonens och den Helige Andes namn”. Detta utan att dessa andra behöver ha den historiska bibelsyn som jag företräder.

Jag ser med jämnmod på att alla inte läser och tolkar som jag. Men går det så långt att någon förvanskar löftet  ”Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” , då slår jag bakut. Den som missat att allt ytterst beror av Gud, den har missat allt.

(Den som vill veta mer om hur jag tänker kan läsa min ”När bryggan slås mellan då och nu” på nätet och då särskilt ”2 Emil Gustafsons bibelförståelse översiktligt”.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s