Bibelstudium i Vivalla den 3 juli 2019

(Se även ”Med mina glasögon 4”, 27 19 Skydda barnet från det onda, det är vad livet går ut på.)

Bibelstudium i Vivalladen 3 juli 2019

7Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er – ni är ju det minsta folket av alla.  8Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, och därför förde han er med stark hand ut ur slavlägret och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, våld.  9Du skall veta att det är Herren, din Gud, som är Gud, den trofaste Gud som håller sitt förbund och visar godhet i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans bud. 5 Moseboken 7 v 7-9)

Ingen kommer undan. Utan berättelse- tros- tanke- och sanningstraditioner kan vi inte bemästra den verklighet vi står i. Ingen kommer undan. Frågan är inte om vi lever i en trostradition utan i vilken.

Ända in i bibeln har dessa traditioner trängt och färgat av sig på vad som sägs och hur det sägs. I bibeln är det inte bara entradition som trängs om utrymmet utan flera. Vi kristna tillhör Jesustraditionen. Vi läser verkligheten utifrån Jesus och för den delen också bibeln. Vi gör helt enkelt  så gott vi kan för att förstå denna vår Heliga Skrift utifrån vår mästare. Men det är inte lätt alla gånger. Ibland, som idag, får vi ”klippa och klistra”. I ett för oss fullkomligt hemskt bibelsammanhang tar vi ut det för oss bärande.

Ett hemskt sammanhang? Vilket då? Jo i den berättelsetradition som utgår från 5 Moseboken. I denna berättelsetradition läggs berättelsen om uttåget ur Egypten i Mose mun. Mose får berätta om uttåget för oss. Inte bara berätta, han sätter oss dessutom in i ett alldeles bestämt sammanhang. På lärt språk kallas det sammanhanget den ”deuteronomistiska historietraditionen” med sina bestämda meningar om vad Gud vill med sitt utvalda folk och med sina meningar om hur man skall bete sig mot de folk som bor i det land man är i färd med att erövra. Vi kristna ryser, eller borde rysa, när vi tar del i de hemskheter som förordas. Eller också omtolkar vi i Jesu anda. ”Klipper och klistrar” och för in det i vår trostradition, den kristna.

Så gör vi i dag. Vi läser om utväljelsen av Israel på vårt eget sätt, eller rättare sagt på det sätt som Jesu framträdande tvingar oss att göra. Vi låter utväljelsen av Israel vara en sanning som gäller dig och mig som kristna. Vi har blivit utvalda att få vår personliga sanning, mening och livstolkning profilerad genom förmedling av Jesus. Detta av till synes oförklarlig anledning. Gud har utvalt just oss till tro, inte därför att vi är bättre än andra utan på grund av Guds outgrundliga kärlek till just oss.

Vi är förbundna med Gud, lever i förbund med Gud, i en närmast salig verklighetsuppfattning ända till den dag vi tar detta förbund med Gud för givet. När vi ser på förbundet med honom som en rättighet, ett privilegium, då är allt förlorat. Högfärdiga kristna är med det värsta Jesus vet. Då gillar han hedningar och ateister bättre.

Men när vi ser vår utväljelse som en möjlighet att föra utväljelsen vidare, när vi genom vårt sätt att leva och tänka smittar av oss på andra med vår Jesuskärlek,  då är vi fortfarande de före alla andra utvalda.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s