Bibelstudium i Vivalla den 17 juli 2019

(Se även ”Med mina glasögon 4”, 29 19 Grundvärden måste ifrågasättas)

Bibelstudium i Vivalla den 17juli 2019

5Den ene gör skillnad på dagar; för den andre är de alla likvärdiga. Var och en skall vara fast i sin övertygelse.  6Den som alltid tänker på vad det är för dag gör det för Herren. Och den som äter gör det för Herren; han tackar ju Gud. Den som inte äter avstår med tanke på Herren, och han tackar också Gud.  7Ty ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull.  8Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.  9Ty Kristus dog och fick liv igen för att härska över både döda och levande.  10Hur kan du då döma din broder? Eller hur kan du förakta din broder? Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol.  11Ty det är skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall alla knän böjas, och alla tungor skall prisa Gud. (Paulus brev romarna kap 14 v 5-11)

Jag stångas med bibeln på två fronter, dels kämpar jag med innehållet, dels med människor som tror sig förstå men, anser jag, inget begriper. Men idag får jag frid i min själ. Självaste Paulus ger mig den friden och det till och med i sitt huvudbrev, Romarbrevet.

Problemets kärna ligger i att människor hänger upp sig, hänger upp sig på sånt i bibeln som inte är värt någon uppmärksamhet och dessutom gör detta perifera till huvudsak. På den grunden blir bibelförankringen till ingen nytta, eller i värsta fall till skada har jag menat och menar jag fortfarande. Bibeln kan bli ett instrument för egna orena syften, eller ett vapen för något det inte är värt att kämpa för.

Och sen alla dessa till synes eviga detaljer, dessa lagar och förordningar inskrivna i bibelordet som skall hållas för att man skall duga inför Gud. I texten ovan är det dagar som skall uppmärksammas och mat som är tillåten, respektive otillåten för den som vill vara ett Guds barn. Det är som yttre observans skulle avgöra en människas förhållande till sin Gud.

Men idag blir jag alltså frälst från det osunda i min kamp mot vantron och det av självaste Paulus. Denne hjälper mig att se djupare. Han tvingar mig att försöka finna ut vad som ligger bakom alla dessa yttre bruk som av vissa hålls för heliga. Och han finner att där bakom kan ligga längtan efter Herren, och att det är denna längtan som ytterst driver dem i deras observans. Döm därför inte manar Paulus. Det är ändå Gud som är domaren.

Detta hindrar förstås inte att allvarliga vantolkningar av såväl bibel som kristen tro måste bekämpas. Och det gör Paulus i sin brevsamling på åtskilliga ställen och det med besked. Galaterbrevet är ett enda stort exempel på detta.

Kampen mot vantolkningar måste föras såväl inombibliskt som utombibliskt. Inombibliskt så att det som driver försoningen genom Kristus görs till bibelns tolkningsnyckel där så är möjligt eller till instrument att föra åt sidan där så är av nöden. Utombiblisktdär annat än Kristus kommit i förgrunden. Allt som stör ut Kristus, det må vara de heligaste av regler måste i den kristna församlingen föras åt sidan och ges den perifera plats där det hör hemma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s