(Se även ”Med mina glasögon 4”,  31 19 Jag tampas med sanningen)

Bibelstudium i Vivalla den 31 juli 2019

 Lärjungeskapets krav

24Sedan sade Jesus till sina lärjungar: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.  25Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.  26Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?  27Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.  28Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Människosonen komma med sitt rike.” (Evangelium enligt Matteus kap 16 v 24-28)

 Texten ovan finns i tre versioner, en i Matteus, en i Markus och en i Lukas evangelium. Helig är den eftersom dess krav är inte går att rucka på, mänsklig är den i sin böjlighet.

Först två exempel på denna dubbelhet. Det första, vanligen inte uppmärksammat, lämnas åt läsaren att fundera över. Det andra leder till reflexion i själva utläggningen.

Jag inleder med det exempel där jag nöjer mig med att ställa upp problemet.

Orden i de tre versionerna av texten ovan  är mestadels närmast ordagrant desamma, men såväl i detaljer som i tendenser skiljer sig de tre åt. Gemensamt för alla tre är att de i slutändan förkunnar att Jesus skall komma tillbaka och i närtid upprätta sitt rike. Lärjungarna skall inte hinna dö innan de har sett Människosonen komma med sitt rike, , läser vi i slutorden i texten ovan. Lukas däremot mjukar upp detta uttalande, Jesus dröjde ju. Han skriver; lärjungarna skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike. Därmed öppnar han för att uppfyllelsen i ett första skede skall kunna ses som en upplevelse i lärjungarnas hjärtan. Med sitt inre öga skall de se Guds rike. Något att fundera över!

Böjligheten finns också på ett annat mindre sofistikerat plan. För att upptäcka detta har vi ingen nytta av att ställa texten ovan vid sidan av motsvarande versioner i Markus och Lukas. Däremot kan vi jämföra den med annat som står i evangelierna.

För att kunna göra det behöver vi före allt annat ta tag i textens huvudbudskap. Detta lyder i korthet att kravetpå en kristen är att hontar korset på sig och att detta skall kunna verifieras i gärningar.

Problemet är att helt andra krav tycks gälla ett antal kapitel tidigare. I Matteus 11 läser vi: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är milt och min börda lätt.(Matt 11:28 f)

Å ena sidan gäller alltså aktivitet, å den andra vila.

Sanningen är den att såväl det ena som det andra är giltigt. När nämligen kapaciteten finns där är inget offer stort nog för den troende, när den saknas innebär tron däremot kravlös vila i Kristi famn. Tillståndet hos den kristne avgör vad som gäller.

För mig blir följden av detta dubbla tal följande. Det duger inte att inför Gud snåla med sina förmågor. Det man som kristen äger har man nämligen fått för att använda. Minsta gåva jag fått är jag kallad att förvalta, om ni så vill offra, i full hängivenhet för Kristus.

Slutligen i denna utläggning ett tillägg. Att vara kristen, står det, är ”att gå i Jesu spår”. Och tillägger jag; för en vars förmåga är tömd blir den adekvata beteckningen ”buren i Jesu spår”.