(Se även ”Med mina glasögon 4”, 36 19 När kristendom blir kristendom)

Bibelstudium i Vivalla den 4 september 2019

Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.  2Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag.  3Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan.  4Därmed kunde lagens krav på rättfärdighet uppfyllas hos oss som lever efter vår ande och inte efter vår köttsliga natur. (Paulus brev till romarna kap 8 v 1-4

Om det nya livets möjligheter talar Paulus i texten ovan, om hur livet i Kristus ter sig i jämförelse med livet utan honom. Han talar också och framför allt om  varförlivet i Kristus är så annorlunda allt annat. Han påstår att det berodde på att Gud lät…Jesus bli lik en syndfull människa och framför allt  att Jesus blev ett syndoffer för oss.

Det är om detta sista jag skall reflektera, alltså om denne Jesus som Gud lät bli lik en syndfull människa och om Jesus som syndoffer.

Att Jesus innebar en andlig revolution för Paulus lär ingen betvivla. Hans möte med den uppståndne i Damaskus vände upp och ner på det mesta. Det betydde emellertid inte att han förkastade det han tidigare trott på. Han behöll sina gamla förankringar. De heliga skrifterna var fortfarande heliga för honom, men mötet med den uppståndne gjorde att han förstod dem på ett nytt sätt.

Vad Paulus fick uppleva i mötet med den uppståndne var att han blev förlåten och upprättad. Och med den upplevelsen bakom ryggen förstod Paulus även Jesu jordiska liv på ett nytt sätt. Jesus blev för Paulus inte längre den omstörtare som tidigare tvingat honom att förfölja dem som kallades kristna. I stället såg han i Jesus den som givit sig själv för att förlåta och upprätta dem han mötte. I Jesu jordiska möten var detta Jesu självutgivande det allra mest karakteristiska. Paulus såg för sina inre ögon en man som gått så långt i sina försök att förlåta och upprätta  att det kostade honom hans liv. Dessutom och det var liksom ”pricken över i:et” hade Paulus själv erfarit att det inte var ute med Jesus därför att motståndarna dödat honom. Som uppstånden fortsatta Jesus att förlåta och upprätta.

Detta var vad den till Kristus omvände Paulus hade att hantera. Och han hanterade det genom att med närmast övermänsklig energi verka för den uppståndne. Ingen missionär har varit så betydelsefull som Paulus.

Det var därför verklighet Paulus i första hand hanterade, upplevd och erfaren verklighet.

Till detta kom att Paulus ville förstå Jesus och sätta honom i ett sammanhang. Det sammanhanget var för Paulus den judiska trons heliga skrifter, skrifter som talade om försoning, om offer av djur för att blidka den allsmäktige men också om att det Gud ville var mer än djuroffer. Han ville se rätten välla fram som vatten, bland de sinaoch rättfärdigheten som en outsinlig ström. (Amos 5:24)

Paulus gjorde det ena försöket efter det andra att förena upplevd sanning med det han funnit i de heliga skrifterna. Romarbrevet 8:1-4 är ett exempel bland flera. Resultatet blev i den text vi nu studerar att Paulus utifrån erfarenheten av Jesu självutgivande lät Jesus bli lik en syndfull människa, att han blev ett syndofferför att kunna fullfölja sin frälsargärning.

Jag kan tänka mig att detta i Paulus tolkning av de heliga orden uttrycker ungefär detta. Gud steg i sin son Jesus Kristus ned till en av synd besudlad mänsklighet, blev ett med den och gav sitt liv för dess frälsning.

Detta är ett försök bland flera i den paulinska skriftsamlingen att förena gammalt med nytt, erfaret med i helig skrift förankrat.

Kvar står bakom Paulus försök det faktum att Jesus gav sitt liv för oss och att detta självutgivande fortfarande verkar förlåtelse och upprättelse.