(Se även ”Med mina glasögon 4”, 37 19 Korsets mysterium och mina tankesanningar)

Bibelstudium i Vivalla den 11 september 2019

Gud vill försoning

Paulus 2 brev till korinthierna kap 5 v 11-21

11Jag vet alltså vad fruktan för Herren är och försöker därför vinna människor; Gud vet hurdan jag är, och jag hoppas att ni också gör det innerst inne.  12Jag vill inte rekommendera mig själv igen men ge er möjlighet att vara stolta över mig, så att ni kan bemöta dem som skryter med det som ligger på ytan och inte med det som finns i hjärtat.  13Har jag varit i extas, är det för Gud. Är jag sansad, är det för er  14Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. 15Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem.

16Därför bedömer jag inte längre någon på människorsvis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre. 17Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. 18Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. 19Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. 20Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud.  21Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.

(Allt som har med försoning att göra i spärrad stil)

I texten ovan är Paulus deklarationer om Jesu försoning föranledda av att han hade behov av att spela med öppna kort gentemot en församling som inte riktigt litade på honom. Han behövde klargöra sina inre drivkrafter.

Det som mer än annat drev honom var mötet med den uppståndne i Damaskus. Det mötet förändrade i grunden Paulus livsbana. Från att ha varit en förföljare blev han den som mer än andra kom att föra Kristi verk  vidare. Om det står ingenting uttryckligen i texten ovan förutom deklarationen Kristi kärlek lämnar mig inget val.Men den kärleken har sitt ursprung i vad som skedde honom i Damaskus. Det var där den kärlek till Kristus väcktes som skulle bära Paulus under hans fortsatta liv.

I den avtryckta texten har jag med spärrad stil angett det som jag anser vara Paulus försök att tränga bakom det faktum att den uppståndne älskar honom och vill nå alla med sin kärlek.Jag ser hans uttalanden om försoningen som försök att förklara den kärlek som han genom Kristus fått del av.

Liknande förklaringar försöker sig Paulus på både här och nu i sina brev. Han gör det på än det ena än det andra sättet, där allt trots skiljaktigheter på ett eller annat sätt hör samman. Här i 2 Kor 5  sker det i en slinga av sammanhörande tankar där det ena ger det andra.

När vi nu går in i dessa tankar, glöm inte att faktum är en sak förklaringar en annan. Faktum är alltid viktigare än förklaringarna.

Det för Paulus karakteristiska när han förklarar är att han lägger allt vikt vid  Golgata och den öppna graven. Till skillnad från evangelisterna har han inget att berätta om Jesu jordiska liv.

För att göra det enklare för den som tar del av detta bibelstudium presenterar jag Paulus tankar i en förklarande parafras.

Poängen är att Paulus tar på sig vad man kan kalla Guds glasögon när han ser på vad som skedde vid Golgata. För Paulus var nämligen Jesu död på korset mer än en

avrättning. Gud var med när det skedde och Gud omvandlade avrättningen av Jesus till att  bli inte bara Jesu utan också alla kristtrognas död, en död som ändade i liv. Det livet tar sig i dag uttryck i trons liv, vars kännetecken är de troendes dagliga gemenskap med den uppståndne.

Mera precist innebar Jesu död försoning, försoning uttryckt av Paulus i följande tankegång:  Den som inte visste vad synd var (=Jesus) gjorde Gud till ett med människornas synd  och straffades därför med döden. Detta ledde till följande. Människorna ställdes inte till svars för sina överträdelser. Straffet som skulle drabba oss drabbade istället Jesus. Men märk straffet ändade på grund av Guds ingripande inte i död utan i liv. Till detta liv som har sitt ursprung i Jesu död och uppståndelse förenas Kristi efterföljare. Det betyder ett liv som redan här på jorden står i stark kontrast till det tidigare livet. Det är förvandlat till ett liv i rättfärdighet, ett liv som ständigt behöver manas fram (”jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud 2 Kor 5:20 b)

Så min kommentar till detta Paulus resonemang.

Det som sticker ut i Paulus utläggning är att han drar in Gud i skeendet. Det är inte enbart sanning Paulus gör anspråk på att förkunna, utan fullkomnad sanning, sanning där Gud förutsätts vara medverkande. Det andra som är påfallande i Paulus utläggning är att vi som bekänner oss till Kristus blir inbegripna. Våra liv som kristna fogar Paulus till skeendet vid korset.

Varifrån har Paulus fått sina tankar kan man fråga. Nog har Herrens tjänare i Jesaja 53 betytt en del. Åtminstone tyckte de som satte noter till texten detta. De hänvisar nämligen till just Jesaja 53 när de skall visa på besläktade bibelställen.

Vad vi i texten ovan tagit del av är alltså Paulus tolkning av korset. Det är en tolkning vid ett speciellt tillfälle. Orden faller som de gör därför att korinthierna behövde dem vid detta tillfälle. Till saken hör att Jesu död och uppståndelse kan ses också på andra sätt. Paulus olika utläggningar i sina brev av korsets hemlighet är exempel på detta. Dessutom har fler bibelförfattare än Paulus tolkat händelserna vid korset och då inte exakt som Paulus. Detta öppnar även för våra försök. Konstigt vore annars. Förlåtelsens hemlighet behöver var och en av oss fördjupa oss i. Och det är ju ytterst om förlåtelse Paulus talar.

Men viktigare än annat när man lägger ut texter liknande denna är att förstå det som är sakens själva faktum att den uppståndne fortfarande lever och verkar den förlåtelse som korset förkunnar.