Bibelstudium i Vivalla den 23 oktober 2019

(Se även ”Med mina glasögon 4”, 43 19 Av naturen är jag dubbelseende)

 Bibelstudium i Vivalla den 23 oktober 2019

11Denna lag som jag i dag ger dig är inte ofattbar eller ouppnåelig för dig.  12Den finns inte uppe i himlen, så att du måste fråga: Vem kan fara upp till himlen och hämta den åt oss, så att vi får höra den och kan följa den?  13Den finns inte bortom havet, så att du måste fråga: Vem kan fara över havet och hämta den åt oss, så att vi får höra den och kan följa den?  14Nej, dess ord är mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta, och därför kan du följa den. (5 Mos 30:11-14)

I bibelstudium i Vivalla den 9 oktober i år satte jag fingret på att Jesus i Nya testamentet talar genom ombud. Jag exemplifierade med Uppenbarelseboken där Jesu talesman är Johannes. Denne frammanar Jesus i sina apokalyptiska visioner.

På motsvarande sätt frammanas en länge sedan död Mose i 5 Moseboken. Detta i en rad predikningar från skilda sammanhang där den sammanhållande fiktionen är en långpredikan av Mose.

I Uppenbarelseboken talade ”Johannesjesus”  till kristna hotade av förföljer och martyrium. I 5 Moseboken talar ”Predikomoses” ur en situation av nationell och religiös upplösning. Gemensamt för både det ena och det andra är förkunnelse sprungen ur nöd.

När hoppet av allt att döma är ute, när trons restauration inte längre tycks möjlig, då vänder det. Så i texten ovan, så när man spikade upp Jesus på korset, så när de kristna församlingarna i trons begynnelseskede hotades av förintelse, så förhoppningsvis i våra genomsekulariserade svenska församlingar. Gud vänder åter i full kraft.

Ett av flera paradexempel på detta är alltså textens förkunnelse ovan. I katastrofen griper Gud in och allt förvandlas. Lagen som tidigare tycktes ouppnåelig kommer plötsligt nära. Den förvandlas från hårda bud till en inre kraft som gör den tidigare slagne oövervinnelig.

Vad som skett är att lagens inre blottats. Till sitt innersta är lagen inte krav utan kraft, Guds kraft.

Det som profeterades skedde också. Löftesfolket upplöstes inte trots fångenskap och katastrofer. Den babyloniska fångenskapen blev inte judiskhetens förintelse. Gastkramningen ändade i restauration och nyfödelse.

Särskilt vi kristna har fått denna sanning tydliggjord för oss. Aposteln Paulus har öppnat våra ögon. Denne tar i Romarbrevet (Rom 10) upp just den förvandling av lagbudet från krav till kraft som vi ovan observerat. Och han gör det genom att förbinda lagen med Kristus och dennes frälsningsgärning.

Förvandlingen sker med Paulus som facit i följande steg, av lag blir kraft, av kraft blir Kristus, av Kristus evangeliet, av evangeliet tron.

Upplösning var alltså utgångspunkten för lagens omvandling till kraft. Och den upplösningen har idag gått särskilt långt i det sekulariserade Europa, och allra längst bland oss i Sverige.

Blir förloppet det vanliga är det alltså hos oss det skall ske. Gudomliga lagar, kristna seder, gammaldags moral står allt inför sin upplösning. Allt är genomkritiserat och därefter förtärt och ersatt av nya sedvänjor och nya tänkesätt överlägsna de gamla. Det tycks allt mera hopplöst att värja sig.

Det nya som kommer i stället för det gamla har dessutom många gånger verkligen skäl för sig. Ihåligheten i det gamla har blivit allt mera uppenbar. Liberal teologi av skilda slag räcker inte till för att dölja ihåligheten i det gamla.

Då sker det, de gamla kristna lagarna omvandlas till kraft. Lagen omvandlas till evangelium.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s