(Se även ”Med mina glasögon 4”, Att bli den jag är menad att vara)

Bibelstudium i Vivalla den 4 december 2019

1Och jag (Johannes) såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både framsidan och baksidan och förseglad med sju sigill.  2Och jag såg en väldig ängel som ropade ut med hög röst: ”Vem är värdig att öppna boken och bryta sigillen?”  3Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna boken och se i den.  4Och jag grät häftigt över att det inte fanns någon som var värdig att öppna boken och se i den.  5Men en av de äldste sade till mig: ”Gråt inte. Se, han har segrat, lejonet av Juda stam, skottet från Davids rot. Han kan öppna boken med dess sju sigill.” (Uppenbarelseboken kap 5 v 1-5

Jesus, här kallad lejonet av Juda stam, skottet av Davids rot, är den gestalt det väsentliga handlar om även i bibelns sista bok, Uppenbarelseboken. Det är inte vilken Jesus som helst som Johannes hänvisar till utan den Jesus som Johannes föreställde sig honom, den himmelske Jesus klädd i de förväntningar som tron på  den yttersta tidens snara ankomst hade skapat. Och inte bara så. Epiteten lejonet av Juda stam och skottet från Davids rot hade han och dom som tänkte som han hämtat från Gamla testamentet.

Backar vi ett steg och hamnar i evangelierna är det på liknande sätt, men nu är det evangelister och evangelietraditioner som frammanar sina bilder av Jesus.

Tar vi ett ”långskutt” framåt och hamnar i vår egen tid blir det på liknande sätt. Någon form av Jesus behöver vi ha framför våra ögon för att kunna relatera oss till vår omgivning. När detta förbereds har jag nyss lyssnat till en intervju med skådespelaren Sven Boräng som i en serie föreställningar skall gestalta Bertold Brecht. Att denne Boräng hade Brecht för ögonen även i sitt privatliv var inte att tveka på. Har man inte Jesus har man någon annan. Detta som en allmän sanning och här med en skådespelare som exempel.

Men vi kristna har alltså Jesus för ögonen. Det säger sig dessutom av sig självt att våra inre bilder av Jesus inte är densamma som de var för Johannes i Uppenbarelseboken. Inte heller stämmer de helt överens med de bilder som evangelisterna målar upp. Vi har vår tids Jesus.

Men den verklige Jesus då? Hur finna honom, han som dömer och fäller, upprättar och förkastar, han som är försonaren och domaren i en enda person och dessutom i allt företräder Gud? Var finna honom?

I långa stycken återfinner vi huvuddragen av honom i  de bilder av Jesus som vi tagit del av. Evangeliernas Jesus fogas för många lätt in i vår egen tids föreställningsvärld. Först vid närmare granskning av evangelierna märker vi att även deras Jesusbilder är samtidsfärgade. Med Uppenbarelsebokens Jesusbilder är det värre. Många gånger har vi svårt att finna Jesus i Uppenbarelsebokens Jesus.

Men i den text som vi här studerar går det. För nog kan den Jesus vi tror på också han bryta sigill, d v s öppna dörrarna till det ännu ej skedda och låta oss ana en annars fördold framtid. Framför allt gjorde han det i Uppenbarelsebokens sammanhang. De kristna var där hotade till livet och när deras Jesus bröt sigillen och öppnade för inblick i framtiden, fick de hoppet åter

Den Jesus som öppnar sigillen för oss låter oss inte först och främst skåda in i framtiden. Det är annat vi behöver se. F a behöver vi inse rättens vägar och förlåtelsens möjligheter. Och med det får vi hjälp av den Jesus som idag träder fram för våra inre ögon. Ett står nämligen fast, vare sig vi tillhört dem som levde på Jesu tid, eller den som lever här och nu; Jesus företräder Gud och som Guds företrädare är hans kännetecken dom och försoning. Allt annat ger en falsk vild av Jesus, vår frälsare.