(Se även ”Med mina glasögon 4”, 50 19 Engagemang och försändelse)

Bibelstudium i Vivalla den 11 dec 2019

Jesus uppträder i Galileen

14När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap  15och sade: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” (Evangelium enligt Markus kap 1 v 14 f)

Evangelisten Markus låter Jesus framträda på den offentliga scenen med orden Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro budskapet. Hur relatera sig till dessa ord? Å ena sidan skall vi inte ta Markus på orden. Vad Markus presenterar är en sammanfattning av Jesu förkunnelse när denne uppträdde i Galileen. Så kortfattad som Jesus var i Markus citat var han förmodligen sällan. Å den andra sidan är det av vikt att ta minsta stavelse i detta citat på allvar. Sanningarna står på rad i de få orden.

Visst som Markus låter Jesus säga vållar problem, annat uppmuntrar. Låt oss ta det som vållar problem först. Guds rike är nära, förkunnade Jesus. Och han gör det som en av tidens profeter, dessutom gör han det  i tidens stil.

Gudsrikets konkreta genombrott var det som många av den tidens fromma judar längtade efter. Gud skulle låta ett Messiasrike uppstå där Gud skulle råda och det skulle ske mycket snart. Allt gammalt, halvdant, halvfromt skulle upphöra i den nya fullkomningens tidsålder. Det hela skulle inledas i en dramatisk social och religiös konvulsion. Om denna predikade tidens profeter och bland dem Jesus. Om detta kan bibelläsaren fördjupa sig igenom att läsa ”Talet om tidens slut” i kapitlen 24-25 i Matteus-evangeliet med paralleller.

Att Jesus delade sin tids föreställningar om vad som var förestående är inte att ta miste på. För Jesus var Guds rikes seger visserligan mer än en dramatisk omvälvning i det yttre men Gudsriket var också denna av Gud åstadkomna konvulsion i samhällskroppen.

Men tiden gick och inget gudsrike inträdde. Varför har inte Gud tagit makten trots alla löften, det upphör vi kristna  inte att fråga oss.

När detta är sagt  går allt annat i Jesu förkunnelse som det återges i Mark 2:14 som en dans. För nog är tiden inne och nog är Guds rike nära om man förstår orden i en annan mening mer andlig mening än den ursprungligen avsedda. Visserligen tycker inte den bildade allmänheten det. De tror fortfarande att människan är alltings centrum. De är fortfarande övertygade om att det är våra egna åtgärder som skall rädda ”planeten”. De inser inte sitt beroende av ett dusom är något mer än en planet som vi är skyldiga att vårda. De inser inte att livet är något vi fått och att livets gåva förutsätter ett du och dessutom att vi tar vara på det vi fått.

Skulle dessa gudsfrånvända någon gång talar om Gud är det indirekt och i termer av att samverka med naturkrafterna. Detta när den enda rimliga förutsättningen inte är samverkan utan att ta vara på det som denne livgivande Gud har gett oss.

Bara detta att inse vårt beroende öppnar ögonen så att vi ser hur nära Gud är och därmed också gudsriket. Omvändelse blir mot denna bakgrund att öppna sina ögon och ta konsekvenserna av vad ögonen ser.

Sen det sista som Jesus manar oss, att tro på budskapet, eller som det ordagrant står  evangeliet.

Detta evangelium som ser mer till situation än till principer, mer till förbarmande än till fördömande och framför allt mer till mening än till meningslöshet, för vem är inte detta angeläget?!

Att omvända sig från inomvärldslighet och antropocentrism (=att sätta människan i centrum inte Gud) är för mig närmast en självklarhet. Det faller ut av sig själv för den som  tänker närmare efter och det blir självklart för den som kommit Jesus tillräckligt nära.