(Se även nytt inlägg ”Med mina glasögon 5” 2 20 Excesser i högkristologi, eller?)

Bibelstudium i Vivalla den 8 jan 2020

Jona-tecknet

29När ännu mer folk strömmade till sade han till dem: ”Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha ett tecken, men det skall inte få något annat än Jona-tecknet.  30Ty liksom Jona blev ett tecken för folket i Nineve skall Människosonen bli det för detta släkte.  31Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och bli deras dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo.  32Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona. (Ev enl Luk kap 11 v 29-32)

Människosonen skall bli ett tecken för ett ont släkte, läser vi. Slår vi samman dessa båda utsagor, ”ont släkte” å ena sidan ”ett tecken” å den andra, observerar vi avståndstagande på den ena kanten, relation på den andra. Avståndstagandet är alltså inte definitivt. Det finns fortfarande hopp för det onda släktet.

Glöm inte att Jesus i evangelierna talar till av Gud särskilt utvalda. Det folk som strömmade till Jesus var judar, tillhörde det av Gud utvalda folket. Dessa utvalda må vara avfälliga men ingen kunde ta ifrån dem deras utvaldhet. Åtminstone gjorde inte Jesus det.

Det betyder inte att avfallet därför framstod i bättre dager. Avfall var avfall, vem som än begick det. Ont var ont om det så kom från de av Gud utvalda.

Tecknet då som dessa avfallna skulle få, vad var det för tecken? Jona tecken läser vi, Jona tecken för folket i Nineve den stora staden som hotades av utplåning för sin stora synds skuld. Men Jona blev med sin omvändelsepredikan ett tecken för dem som bodde i Nineve. Stadens invånare lät omvända sig och katastrofen uteblev.

Men inte enbart Jona hänvisar Jesus till. Söderns drottning, drottningen av Saba som begav sig den långa vägen till kung Salomo, var det andra tecknet. Också hon fick genom sin hängivna satsning vara ett tecken för de obotfärdiga.

Tecknet före andra var dock Jesus själv. Hela hans framträdande var ett tecken till ett egendomsfolk som omvandlats till ett ont släkte.

Inga tecken alls hade varit alternativet. Ont hade fått vara ont  och onda hade fått förbli onda. Genom ondskan hade rullgardinen bildlikt talat dragits ned. Domen över ondskan var definitiv.

Vågar vi kristna ge oss in på den sistnämnda vägen? Kan vi definiera tidens gudlöshet som definitiv och på den grunden sluta resa hoppets tecken, det tecken som i alla sammanhang till slut ändå för oss bekännande kristna är Jesus? Nej det duger inte.

Däremot vågar vi se alternativ till Jesusförkunnelse som förfelat sin verkan. Vi vågar gå in på nya vägar att se på och förkunna Jesus, ja nya sätt att se på vår uppgift som kristna.

Att dra ner rullgardinen eller vad det kanske snarare handlar om, att utan kritisk reflexion flyta in i samtidens tanke- och värderings-våg, är inget alternativ. Dessutom vet vi av alldeles färsk erfarenhet från det politiska fältet vad det innebär att sluta tala med eller lyssna på någon därför att denne ändå är bedöms hopplöst förlorad. Det gör bara ont värre. Dessutom säger det mer om den som tiger än om den som förmenas kontakt.