(Se även ”Med mina glasögon 5”, 5 20 Kulturell intelligens)

Bibelstudium i Vivalla den 29 januari 2020

Tröst i lidanden

3Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud.  4Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt.  5Ty liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden får vi också riklig tröst genom Kristus.  6Har vi det svårt är det för er tröst och frälsning. Blir vi tröstade är det för att ni skall få den tröst som hjälper er att bära samma lidanden som vi själva.  7Vi har ett fast hopp när det gäller er; vi vet att liksom ni delar lidandena med oss, delar ni också trösten. (Paulus 2 brev till Korinth kap 1 v 3-7) 

Det materiella tycks vara förutsättningen för det mesta. På hjärta, hjärna, kroppskonstitution hänger våra liv. Syre, ljus, värme, kyla i rätt fördelning är förutsättningen för att vi skall kunna leva.

Men är materia allt? Konst, poesi, musik, kultur, religion kan ses som förnekelse av detta. Det finns andra värden kopplade till det materiella, högre värden som vittnar om något utöver det som man kan ta på.

Kristen tro är ett av dessa alternativ till den rena materialismen. Jag skriver alternativ i pluralis eftersom kristen tro är mångfacetterad. Som i allt annat finns det olika tänkesätt också i det som benämns kristet.

Texten ovan, författad av Paulus, kan läsas som ett exempel på hur en form av kristen tro gör anspråk på att kunna spränga materialismens herravälde. I dag är det alltså Paulus som får stå för det kristna.

För Paulus hängde allt på Kristus som korsfäst och uppstånden liksom på livet i Kristi efterföljd. Denna efterföljelse var för Paulus kort och gott att leva där korsets och uppståndelsens verklighet fått sin fortsättning. Satt på  formel och detta i 2 Korithierbrevets första kapitel, innebar detta ett liv uppfyllt av tröst i lidanden.

Detta kristuslidande och denna tröst erfor Paulus dagligen och stundligen. Den var ett med hans kristna tro, ett med att leva som kristen.

Livet som kristen innebar även för de kristna i Korinth lidande, menade Paulus. På detta lidandet följde tröst, i andra sammanhang kallat välsignelse, något som i sin tur gav kraft att gå in i ett förnyat lidande, detta  i en aldrig upphörande rörelse från lidande till tröst.

Själv går jag vidare och i Paulus anda tänker jag mig ett lidande och en tröst som spränger den lokala församlingens trånga gränser. Det som en gång i tiden gällde Paulus och hans församling i Korinth, kommer i min vision att prägla även Korinths omgivningar och i förlängningen hela folk, ja bli till ett kristenlivets karakteristikum. Lidande och tröst blir till pulsslag för en hel kristenhet.

Tröst i lidanden förutsätter levande kristendom inte enbart tänkt. Kristuslidandet är påtagligt så också trösten. Så snart lidandet upphör att vara Kristuslidande, d v s ha sin grund i längtan efter andras upprättelse och i tro på att Kristus kan upprätta och trösta, stannar rörelsen av. Av Pauluskristendom blir Pauluskristendom till namnet, dock inte till gagnet.

För att sammanfatta: I en tid då det materiella hotar att svälja allt gäller att värna andliga värden. Till dessa andliga värden hör kristen tro och då alldeles påtagligt ”Paulustro”, kännetecknad av sitt centrum i lidande och tröst. Den tron är inte enbart tänkt, den är tänkt och praktiserad. Hela dess värde ligger just i detta att den både är tänkt och praktiserad.