(Se även ”Med mina glasögon 5”, 23 20 Svarta hål låter sig kanske bevisas, men aldrig Gud)

Bibelstudium i Vivalla den 3 juni 2020

¹² Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. ¹³ Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske.¹⁴ Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. ¹⁵ Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta. (Evangelium enl Johannes kap 16 v 12-15)

Avsnittet ovan är hämtat ur Jesu avskedstal. Det är Johannes som satt sin färg på detta avskedstal. Det är han och ingen annan som tolkat Jesus. Och han gör det så att det åtminstone för mig  blir glasklart inte bara vad som gällde för de första lärjungarna utan också vad som gäller mig som kristen.

För att också jag skall få färg på min utläggning måste jag berätta en episod från mitten på 1960-talet. Jag var i katolska kyrkan och träffade pater Creutzer. Vissa av ungdomarna i min församling vurmade för den katolska tron.  Så vad var naturligare än att jag vid ett tillfälle tog sällskap med dem till katolska kyrkan på Skolgatan i Örebro.

Pater Creutzer var inte sen att försöka få också mig in på det katolska spåret. Hur är det sa han med den ”hela sanningen” som Jesus lovat sina lärjungar? Är det inte så att denna hela sanning förvaltas av den enda kyrka som bär hela Jesu arv vidare, den katolska? Jag vet inte vad jag svarade, men idag tror jag mig veta vad jag borde ha sagt.

Att vara praktiserande kristen är att vara hängiven Jesus. Vad Jesus angår var han fångad av de heliga orden i de heliga skrifterna. Kort uttryckt var Gamla testamentet hans bibel.

Men däremot var han inte fångad av dessa skrifters traditionella tolkning. Med den var det nämligen så att den stelnat och i stelnat skick bildat grundval för fasta läror om liv, leverne och gudsdyrkan. En from jude förväntades underkasta sig dessa läror och leva efter den. Detta oavsett vad situationen krävde.

Men så inte Jesus. För honom var Ordet heligt men inte stelnat. Och i den formen såg han betydelser som andra inte anat. F a hade han funnit att bakom de heliga orden fanns två oöverträffade tolkningsnycklar. Den ena handlade om Guds kärlek den andra om Guds förlåtelse. Och dessutom insåg han att varje nytt tillfälle hade sin specifika tillämpning. Gud var nämligen för Jesus ingen ”paragraf-gud” utan en i nuet verkande kraft.

Jesus hade en oöverträffad blick vad Guds ord hade att säga. Hans kontakt med Gud var av det slaget att han hade del av hela sanningen. I texten ovan, hämtad från Jesu avskedstal, delar han med sig av denna hela sanning. Han lovar sina lärjungar att denna hela sanning också skulle bli deras sanning. Han själv skulle även i fortsättningen vara med sina lärjungar men nu som en osynlig hjälpare, som den helige Ande.

Som det var då är det fortfarande. Gudsorden har vi den dag som i dag är, t o m utökade med allt som Nya testamentet har att förtälja. Och nu liksom då är gudsorden inte stelnade läror utan levande ord med tillämpningar utifrån situation och läge. Om detta kan jag en sentida Jesu lärjunge vittna. Det är nämligen inte omöjligt att också jag med Ordets och andens hjälp skall kunna orientera mig i den tillvaro som blivit min. Dessutom att även jag, om lyckan står mig bi, kan få del av hela sanningen.

Förutsättningen är förstås att jag fått del av Ordet i levande form inte i stelnad. Dessutom att jag tagit det till mig och tillämpat det. Vid ett antal tillfällen i mitt liv kan jag   vittna om att det fungerat. Men det gör jag inte i skrift. Men träffas vi skall jag berätta.