(Se även ”Med mina glasögon 5”, 25 20 ”Utmaningens stadium”)

Bibelstudium i Vivalla den 17 juni 2020

Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld.  Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.« (Matteus 3 v 11 f)

Ovan är det Johannes döparen som talar. Han talar om det dop som skall följa på Jesu ankomst. Inte bara enevangelist har uppmärksammat Johannes ord utan tre (Matteus, Markus och Lukas). Och den fjärde, Johannes, har snuddat vid textorden ovan.

Skulle den här doptexten vara den enda vore dagens generösa döpande en omöjlighet. Dopet skulle dessutom inte vara ett dop avsett för alla utan ett reningsdop för vissa.

För inte kan man väl tänka sig att döpa en nyomvänd missbrukare till förnyad plåga. Nog gör det nämligen ont att ha kastskoveln över sig och branden svedjande runt benen. Som om inte missbrukets plåga vore nog?

Eller ett litet barn som med nöd överlevt en svår förlossning. Skall hennes dop vara det som predestinerade henne till förnyad kamp på liv och död?

Doptexterna i Nya testamentet är många och dessutom mångtydiga. Det duger inte att ”banka” ihop dem till en enda med enahanda innebörd och betydelse.

Men det har kyrkorna gjort. Baptisterna på ett sätt, pingstvännerna på ett annat, barndöparna på ett tredje. För en handlar dopet om eld och ande, för en annan att infogas  i ett förbund, för en tredje att inbegripas i den föregripande nåden och så slutligen i texten ovan där dopet i Jesu namn  blir till ett reningsdop som dödar, renar och upprättar.

I själva verket är dopet mångfacetterat och som det är med allt som har med Jesus att göra påverkat av omständigheterna. Glöm inte att där Jesus finns med beror det mesta på omständigheterna. Och omständigheterna kring dopet måste alltid vara sådana att de är den döpta till gagn.

Därför kan dopet betyda en sak när det skedde, något annat när dopet aktualiseras under senare år. När jag själv en gång döptes var jag några år gammal och jag döptes för att döpt skulle ett barn vara. Gynnsamt för mig för det var bara att trava på in i den kristna tron under mina tonår. Jag var ju redan döpt. Inget låg hindrade i vägen.

Annat blir det när jag under mogna år erinrar mig mitt dop. Jag förstår då att mitt dop inte enbart var den trygga infarten till ett kristet liv. Dopet var och är också uppfordrande. Jag är döpt att låta mig utsättas för kastskoveln som Johannes talar om. Jag är döpt till att prövas i eld för att det skall utrönas om min tro står pall i svåra tider.

Så inte bara en doptext är tillämplig på mig utan flera och då inte samtidigt utan vid skilda tidpunkter i mitt liv. Dopet är som tron, den tar sig olika uttryck under skilda delar av mitt liv.

Inte så att jag skall döpa om mig allteftersom, men att dopet får betyda olika ting allt eftersom livet fortskrider.