Bibelstudium i Vivalla den 24 juni 2020

(Se även ”Med mina glasögon 5”, 26 20 Åt rätt håll)

Bibelstudium i Vivalla den 24 juni 2020

Så säger Gud, Herren, han som har skapat himlen och spänt upp den, brett ut jorden med allt vad den alstrar, han som gett liv åt människorna där, livsande åt dem som vandrar på jorden: Jag, Herren, har i min trohet kallat dig, jag tar dig vid handen och skyddar dig. Genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk till ett ljus för de andra folken. (Jesaja 42 v 5 f)

Jag läser gärna profetiorna i Jesaja bok. Dessa ger mig mening, men sammanhanget har jag svårt att upptäcka. Den ena profetian förefaller löst fogad till den andra. Men så inte i texten ovan från Jesaja 42 och sen ett antal kapitel framåt i samma bok. I denna del av Jesaja bok, den så kallade Deuterojesaja,  är temat Herrens tjänare och profetiorna i dessa kapitel hör tydligt samman och bildar en enhet.

I min utläggning av Jesaja 42 v 5 f är jag medvetet nutidsanpassad. Detta genom att först läsa textens utsagor som led i allmängiltiga sanningar. Till detta fogar jag det specifika, den kristna tolkningen.

Texten handlar om himmel och om jord, om livet och om uppdraget. Allt detta, såväl himmel som jord, såväl livet som uppdraget berör alla. Himlen låter sig ej förnekas om än nuförtiden under namnet universum, ej heller jorden, livet eller uppdraget. Må vara att människor i dag inte tecknar samma bild av himlen som profeten, inte definierar livet och livsanden som han och inte heller uppdraget. Men saken låter sig ej bestridas. Vi lever i en tillvaro som inte låter sig förnekas utan väcker undran. Vi har alla fått del av ett liv som fyller oss med förundran över livets under. Och vi har fått uppgifter att uppfylla under en livsvandring som redan genom att vi finns till är ett märkligt under.

Det är om förutsättningarna vi strider, inte om själva saken. Om vem eller vad som skapat himmel och jord är vi inte överens, inte heller om uppdrag och mening. Om alltings förtecken strider vi. Är Gud förtecknet eller vad i Guds ställe?

Profeten personifierade. Bakom himmel och jord finns inte opersonliga krafter utan en skapare och en underhållare, bakom liv och livsande en livgivare och en uppehållare. Himmel och jord kan inte gå under utan att Gud har kontroll över det, liv och livsande inte släckas ut utan Guds vetskap. Gud är alltings förtecken.

Om uppdraget vet profeten också besked. Herrens tjänare är av Gud  satt att värna om Guds förbund med Israel, ett förbund som i slutändan innesluter alla.

För oss kristna är denne Herrens tjänare,  Kristus. Det är i och genom honom vår förbindelse med Gud vilar och det är i honom alla folk blir delaktiga av förbundet med Gud. Kristus sätter vi som förtecken för allt gott verk  i himmel och på jord, för allt det som sker efter Guds vilja.

Vad är alternativen till Gud som skapare och uppehållare och Kristus som Herrens tjänare?

Dessa alternativ är flera. Gemensamt för de alternativ som ställs fram i vårt sekulariserade västerland är att livets underliggande krafter görs opersonliga. Naturkrafter styr, slumpen styr, evolutionen styr. Mot detta ställer vi kristna; bakom allt finns Gud, Kristi Gud.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s