Bibelstudium i Vivalla den 15 juli 2020

(Se även ”Med mina glasögon 5”, 29 20 Om lojalitet)

Bibelstudium i Vivalla den 15 juli 2020

Profetens kallelse och uppdrag

Herrens ord kom till mig: Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, innan du kom ut ur modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag: att vara profet för folken. Men jag svarade: »Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!«Då sade Herren till mig: Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig! Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och jag skall rädda dig, säger Herren. (Jeremia 1 v 4 -8)

      Jag har två principer när jag läser bibeln. Den ena lyder; text skall tolka sig själv, eller enklare uttryckt; läs som det står. Denna princip står för min inre sanningslidelse, att jag inte får huka för det uppenbart riktiga och gäller inte enbart vid mitt bibelstudium utan  i alla sammanhang.

Den andra principen manar; läs med Kristus (kristusuppenbarelsen, kristusvisionen) för ögonen. Låt en tänkt Kristus omforma texten och foga den in i nya sammanhang.

De båda principerna låter jag vara samverkande men aldrig sammanblandade. Den ena är för mig lika viktig som det andra. Båda principerna är utmanande men på skilda sätt.

Du skall dessutom veta att när du frågar mig om bibeln får du ett uppriktigt men aldrig entydigt svar. Det ena förankrat i ärlighet, det andra i kärlek till min frälsare.

Hur blir det då med Jeremia kallelse och de två läsarterna. Med innanläsningsmetoden får vi ett vittnesbörd om profetens möte med Gud och dennes kallelse. Och vi kan om inte förr förstå hur mäktig en kallelse kan vara. Kallade människor låter sig påverkas men aldrig i grund förändras.

Med Kristus för ögonen blir bilden dubbel. Jag ser det orden säger men också något annat. Jag ser att Guds ord till profeten inte enbart är ord till honom utan också till mig och i förlängningen också till andra.

Alla är vi av Gud kallade och utvalda hur illa de än ser ut för oss och hur illa vi än betraktas, ja hur illa vi än lyckas i våra förehavanden.

Den bokstavliga läsningen är nog så viktig. Profetens exklusiva ställning skall värnas. Nog behöver vi dem som kan mer, förstår mer, kan uttala sanningar tydligare än andra, har mer inflytande. De är av Gud kallade och deras exklusiva ställning måste vi böja oss för. Hur blir det nämligen med talanglöst styre och okunskap? Katastrof!  Vi behöver helt enkelt kompetenta politiska och andliga ledare som går före och visar vägen.

Men detta måste balanseras av allas kallelse, allas utväljelse. När de däruppe ser ner på oss därnere, när de där uppe tar för sig på vår bekostnad, måste vi som befinner oss därnere reagera. Kristus inom oss säger att våra profeter inte följer sin kallelse vare sig de är profeter eller profetissor. I Jesu namn måste vi få uttrycka vår protest och framföra vår mening.

Avslutningsvis ligger det inte bra  till för oss med det dubbla seendet. Till och med tankemässigt är vi i underläge. Att tro på en Gud som kallar och utväljer när slumpen råder, coronan skördar sina offer, när stark blir starkare och svag svagare, är egentligen omöjligt. Det är lika omöjligt som det en gång var för profetens anhängare när Jeremia kastades i en brunn för att han vågade säga sanningen (Jer 38). Lika omöjlig som det är när den bild av vår frälsare som visar en man hängande på ett kors är sannare än alla andra.

Trots detta tror vi.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s