(Se även ”Med mina glasögon 5”, 30 20 Gud i avklädandet)

Bibelstudium i Vivalla den 22 juli 2020

Allt för att vinna så många som möjligt

Fri och oberoende av alla har jag alltså gjort mig till allas slav för att vinna så många som möjligt. För att vinna judar har jag för dem varit som en jude. För att vinna dem som står under lagen har jag för dem varit som en som står under lagen, fast jag själv inte står under lagen. För att vinna dem som är utan lag har jag för dem varit som en som är utan lag, fast jag inte är utan Guds lag, jag har ju Kristi lag.  För att vinna de svaga har jag inför dem varit svag. Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några. Allt gör jag för evangeliets skull, för att också jag skall få del av dess löften. (Paulus 1 brev till Korinthierna kap 9 v 19-23

Det gick inte av sig självt för Paulus. Det märker man inte minst i de två korinthierbreven i bibelns paulinska brevsamling. Paulus tvingas argumentera för sin sak för att inte det han byggt upp i Korinth skulle rivas ner igen.

Ytterst var det evangeliet som drev honom, evangeliet som bjöd räddning både för honom själv och andra.

Detta evangelium hade för Paulus sitt centrum i korset. Korset i sin tur hade två bakomliggande brännpunkter nödvändiga att inse för att förstå korsets innebörd. Den ena brännpunkten var Jesu hängivenhet till Gud, den andra Jesu människokärlek. Det ena övergick för Jesus i det andra i en ständig rörelse. Konsekvensen av denna kärlek/hängivenhet blev inte berömmelse utan straff, korsfästelse. Allt ytterst beroende av dessa brännpunkter, Jesu kärlek till människan och hans hängivenhet till Gud. Konsekvenserna av denna kärlek och denna hängivenhet blev stötande för omgivningen och ledde till hans avrättning.

Att vara kristen och då inte enbart för Paulus utan också generellt blir utifrån detta att ha sin förankring i Kristi kors och vara medveten om de två brännpunkter som utlöste korsfästelsen.

Korset kallar Paulus i texten ovan evangelium. Detta därför att Jesu död på korset ändade i uppståndelse och kraft ( kraften får i bibeln vanligtvis benämningen Ande) tänder och uppehåller kristenliv den dag som idag är. Det Paulus kallade evangelium blir därför evangelium också för oss sena tiders kristna.

Med evangeliet i Paulus bakhuvud blev annat av relativ betydelse. Behövdes det kunde han leva under judisk lag, men i andra sammanhang som om denna judiska lag inte fanns. Och Paulus kunde om evangeliet krävde det leva i svaghet trots att han i sitt inre var urstark. Exemplen kan mångfaldigas.

Överfört på oss sena tiders kristna blir det mycket som mot den bakgrunden blir av relativ betydelse, blott inte detta enda, Kristi kors med sina två brännpunkter.

Problemet för Paulus i Korinth var inte att man förnekade Kristis kors. Långt därifrån. Problemet var att man kopplade samman korset med annat och gjorde detta andra lika kännetecknande som korset. Därmed desarmerade man bildlikt talat korset, gjorde det till en faktor bland andra.

Så också här och nu. Vi desarmerar korset genom att ställa annat vid korsets sida och gör detta andra lika viktigt som evangeliet självt. Annat än medmänsklighet/gudsnärhet tar över utrymme och därmed också det helhjärtade i vår fromhet.

Ett ständigt problem är detta, alltid lika aktuellt. Här duger inte att en gång för alla markera vad som gäller. Daglig omvändelse är ett måste sade vår reformator Martin Luther på 1500-talet. Och det gäller den dag som idag är.