(Se även ”Med mina glasögon 5”, 35 20 I tron befinner vi oss alltid på osäker mark)

Bibelstudium i Vivalla den 26 augusti 2020

Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut. Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör. (Jakobs brev kap 1 v 22-25)

Det inre står för vad vi tänker, tycker och tror. Det yttre för vad vi säger och gör. Detta inre och detta yttre är speglingar av varandra. Inte exakta speglingar, ändå speglingar. Stämmer inte det ena med det andra är det något som är i olag. Särskilt om man gör ett och menar ett annat. Det som kännetecknar lögner är just att ord och handling inte går ihop

Uppenbara lögner är inget som utmärker kyrkor. Sånt svär alltför mycket mot idealen. Halvlögner däremot är vi lika duktiga på som alla andra. På taktiska lögner är vi rent av specialister. Med taktiska lögner menar jag åsikter och ställningstaganden som utan sakskäl skall gynna den egna saken.

Ständigt talar vi som kallar oss troende till den kristna trons fördel, även när skäl saknas. Saken är oss viktigare än sanningen. Det är som vore vi politiker där högt upp på värdeskalan står att värna det egna partiet. I politiska sammanhang tycks detta vara något naturligt och riktigt. Det hör till att moderaten skall motsäga socialdemokraten och vice versa. Det tillhör demokratins villkor tycks det. Men ve en demokrati som tar sig sådana uttryck. Men även i kristna sammanhang är sådan osaklighet regel. För egen del var det dock länge sedan jag utan sakskäl försvarade min egen kyrka. Den synden har jag kommit över.

Ibland spricker dock spegeln. Det sker när trosidealen är himmelshöga och människan samtidigt slavbunden av en natur som svär mot trons sanningar. Då blir det lika omöjligt att följa sina ideal som för en varg att bete sig som ett bytesdjur. Det går helt enkelt inte. Skulle det mot all förmodan fungera kommer det att ske i de yttersta tiderna. Åtminstone om man får tro profeten. Då skall vargen bo med lammet, pantern ligga vid killingens sida. Kalv och lejon gå i bet och en liten pojke vallar dem (Jes 11:6)

Som ni märker tillhör jag inte dem som med Luther benämner Jakobs brev en halmepistel. Detta därför att gärningarna lyfts upp på trons bekostnad. Själv hävdar jag med Jakobs brev samspelet mellan tro och gärningar.

Dock står det klart för mig att såväl rättfärdigt ord som rättfärdig handling inte är något en människa äger utan något en människa får. Eller som det står i just Jakobs brev Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. (Jak 1:17)

Ord och handling är ovedersägligen varandras speglingar. Men det ena som det andra kommer från Gud. Det betyder att såväl ord som handling ytterst är något vi får inte något vi gör eller äger. Att inse detta är avgörande. Skulle Jakobs brev vid närmare betraktande fallera på den punkten är jag beredd att med Luther kalla Jakobs brev en halmepistel. Om inte får ni mig inte att tala nedvärderande om detta brev.