Bibelstudium i Vivalla den 2 september 2020

(Se även ”Med mina glasögon 5”, 36 20 I den sig själv motsägande tron lever jag)

Bibelstudium i Vivalla den 2 september 2020

Rättfärdighet utan omskärelse

Hör på vad jag säger er, jag Paulus: om ni låter omskära er har ni ingen nytta alls av Kristus. Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden. Ty vi väntar oss i vår ande att genom tron vinna den rättfärdighet som är vårt hopp. I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt uttryck i kärlek. (Gal 5:2-6)

Det här är en kärntext. Jag går så långt att jag påstår att den som missat poängen med det här avsnittet i bibeln har missat allting. ”Och bland dem som ”missat” fanns galaterna till vilka Paulus här riktar sina varningsord.

Omständigheterna var följande.  Paulus skrev till galaterna som deras andlige fader. Det var Paulus som fört dem in på den kristna vägen.

Och när Paulus var tillsammans med sina andliga barn talade han om intet annat än om Kristus, som för honom var bäraren av trons sanning.  Den sanningen såg han konkretiserad och bestämd till en enda punkt. Den bestod i att Jesus Kristus hade givit sitt liv för att de som kommit på avvägar skulle få leva. Bland dessa vilsekomna människor fanns bland alla andra  också de kristna i Galatien, betonade Paulus i sin förkunnelse.

Jesu offergärning möttes av ett gudomligt ja, förkunnade Paulus vidare. Det resulterade i liv hos dem som förlitade sig på honom som offrat sitt liv för dem. Kärleken levde vidare i efterföljarna. Det inte bara trodde det förutsatte Paulus.

I Jesu närhet gick allt som en dans. Enkla påminnelser var nog för att Kristi lärjungar, dåvarande som nuvarande, skulle uppfylla det Gud bjöd i sin lag och i sitt ord. Lagar som inte längre var tillämpliga, eftersom de inte längre motsvarade den självutgivande kärlekens krav, omformades till nya och tillämpades utifrån de nya omständigheterna.

Men dansen fortsatte inte för evigt. Det kom dagar då det gick trögt. Korrigeringarna och tillrättaläggandena började bli legio. Till och med helgade  Jesusanhängare tvingades byta fot och korrigera sig. Den höga målsättningen blev mera avlägsna mål än aktuell verklighet. Daglig omvändelse blev en nödvändighet.

Men detta hade inte de kristna i Galatien tagit till sig. Daglig omvändelse var dem främmande De trodde sig i stället behöva mer än Kristus för att bestå när svårigheterna hopades sig. De tog till lagar och andliga auktoriteter som trons stöttor. Stöttorna blev snart en livsbetingelse för dem.

Stöttor är förvisso nödvändiga nu som då, det visste redan Paulus. Men dessa stöttor måste veta sin plats. De måste vara underordnade Kristus, aldrig fungera som nödvändiga tillägg till Kristus.

Men detta förstod inte galaterna och därmed hade de förlorat allt. Detta därför att stöttorna snart nog blev lika viktiga som Kristus, oftast viktigare. Det är därför som Paulus dom över dessa galater blir så skoningslöst hård som i textutdraget ovan.

Det som gällde då gäller nu. Lagparagrafer i rad tål en kristen, regler t o m gillar hon. Men allt skall vila i Jesu självutgivande kärlek. Eller med andra ord: verkligheten skall läsas med Kristus för ögonen. Inte minst bibeln förutsätter den läsningen. Om inte är allt förlorat.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s