(Se även ”Med mina glasögon 5”, 37 20 Gud i attacken)

Bibelstudium i Vivalla den 9 september 2020

Du skall inte bära agg mot din landsman utan tillrättavisa honom, så att du inte för hans skull drar skuld över dig. Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren. (3 Mos 19:18)

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa  och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; (Matt 5:43 f)

     Först en anknytning till den sekulära värld som omsluter och hotar att överflygla vår kristna existens. Om denna skall här sägas att den i sin grundstruktur liknar vår. Förenklat uttryckt; var och en skapar sitt eget himmelrike, detta alltså även de sekulära. Man upphöjer sina egna ideal, bortser på bestämda punkter från dess svagheter och bildar front mot dem som inte delar egna synsätt.

     Så även bland oss kristna, bara så att vår föreställningsvärld förhoppningsvis också är påverkad av bibeln. Därför bland annat detta bibelstudium. 

     I dag gäller det innebörden i Jesu ord i Bergspredikan om att älska sin nästa och hata sin fiende.

     Någon fiende finns dock  inte i Jesu hänvisning till en utsaga i Gamla testamentet. Där står bara att man skall vara välvilligt inställd till sina landsmän, inte vredgas på dem eller hämnas utan betrakta dem som vore de delar av sig själv. Ingenting sägs där om alla de andra som inte tillhörde den egna judiska stammen. Men praxis hade blivit att mot dessa hade man andra regler. Dem var det t o m tillåtet att hata, något som Jesu ord ovan antyder.

     Men så alltså inte för Jesus. För honom gällde att t o m älska fienderna. Och i och med att man  skulle hålla även de egna fienderna högt, sprängdes den gamla judiska stamreligion som Gamla testamentet är ett uttryck för. I denna var den fullödiga kärleken något som avsåg i första hand de egna.

     Denna sprängning, särskilt tydliggjord i Jesu Bergspredikan, fick oöverskådliga följder, eller rättare sagt, borde ha fått oöverskådliga följder. Inte så att vi/dom tänkandet skulle upphöra. Grundtanken i den judiska stamreligionen att främst värna om de egna består naturligtvis. Det skulle allt se ut om man i en familj inte främst värnade om de egna avkomlingarna. Men med Jesus följer en signal som genljuder i alla sammanhang att det inte räcker att värna om de egna. Även andra måste inkluderas, t o m fienden, t o m utlänningen.

     Hur detta skall regleras går inte att sätta upp allmänna regler för. Tillfället ger regeln. För egen del har lösningen blivit att inkludera så många som möjligt i den egna omsorgs- och kärlekssfären, samtidigt som jag värnar om de egna. Men att därför spränga gränserna mellan vi och dom vore förödande. Vi behöver värna om en församlingsgemenskap där vi odlar Jesuskärleken, värna om egen familj och eget land. Vi behöver öva oss att kunna älska även våra egna ovänner. Men dessutom  så ofta som det är möjligt gäller det att  spränga egna gränser och släppa in nya människor i gemenskapen. 

    Men för att kunna göra detta underlättar det att förstå även de som inte delar vår kristna tro. Därav inledningen till detta bibelstudium där jag försökte tolka de sekulariserade gemenskaper som gjort sig starka i vår närhet. F a ville jag påvisa att dessa gemenskaper inte saknar religiösa övertoner. Naturligtvis är det så; det vore svårt att leva om inte visst i vårt liv vore präglat av tro på helighet och absolut värde.