Bibelstudium i Vivalla den 23 september 2020

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.« (Matt 11:28 ff)

     Jag tar fram något för mig närliggande för att inte krångla till det. Betablockerare sänker blodtrycket. Det har gällt, det gäller och kommer att gälla. Det vet jag som nyttjat blodtrycksmedicin sen jag var i femtioårsåldern. Inte så med dagens bibelord. Om detta kan sägas att tankarna kommer från vår Frälsare, formulerades på nytt sätt i den första församlingens förkunnelse (=bibelordets lydelse) och sen tillämpades och fortfarande tillämpas. 

     Men detta bibelords effekt är långt ifrån lika säker som betablockerarens. Betablockeraren fungerar automatiskt men bibelordet måste tillämpas för att ha någon effekt. Men den tillämpningen är långt ifrån självklar.

     Tillämpningen förutsätter att nuet är inkopplat liksom  situationen. Om inte blir detta bibelord liksom andra likt ett minnesfossil utan betydelse för verkligheten. Så är det för den delen alltid när vi tar del av bibelns budskap. Nuet behöver vara inkopplat för att inte ordet skall förvandlas till fossil utan egentlig verkan. Och sen skall ordet sitta rätt. Annars blir allt fel.

      Det första som då sticker ut är min egen del i Jesusordet om att skänka lättnad för de tyngda. Jag är ju en Jesuslärjunge som vigt mitt liv och min tro åt min frälsare. Detta i en tid som flödar av tal om humanitet och lika värde men samtidigt närmast tävlar ihjäl sig både i arbetslivet och på fritiden. Förmodligen beror vår psykiska ohälsa till stor del på att vi är indragna i denna karusell av tävlande för att hävda oss.

     Min del som Jesuslärjunge blir då att finna en livsväg där barmhärtighet är av nöden. Detta är en uppgift som är närmast oöverstiglig i en tillvaro där vi sköljs över av en förförisk tidsanda som talar om barmhärtighet men utkräver prestation för att få del av uppskattning.

     Som luthersk kristen betyder det lagens krav på mig, en lag som kräver att jag inte enbart är barmhärtig och dessutom barmhärtig i rätt sammanhang. Det betyder ytterligare en börda bland alla andra.

     Men det finns också något som heter evangelium, ett befriande budskap som jag får ta emot i tro. Det lyder ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila”. Detta evangelium är alltså bibelordet i sin ordagranna ordalydelse utslungat till mig och menat att tas emot i tro. 

      Och i tro, det betyder med öppet sinne, tar jag emot det som ett gudsord, omvandlar det utifrån egen erfarenhet och kunskap för att sedan tillämpa Jesu ord. Först och främst får jag ta emot det för egen del. Skulden smälter bort, fantasin och påhittigheten vaknar och jag kan tillämpa ordet för att lätta på min egen börda. 

     Jag blir utan egen förtjänst upprättad, förlåten säger vi lutheraner vanligen, när mina bördor lättar. Men inte nog med detta; min inre upprättelse räcker till för att föra barmhärtigheten vidare, f a befria andra från kravet från att stå högre än andra för att äga värde.

     Så nog är kristen tro betydelsefull. Jag beklagar bara bara att den inte är en besittning utan en gåva som ständigt behöver förnyas.