(Se även ”Med mina glasögon 5”, 46 20 Med det brutna nyckelbenet vände det.)

Bibelstudium i Vivalla den11 november 2020

Ty allt som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom som i sin härlighet och kraft har kallat oss. Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld. Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. Ty om allt detta finns hos er och får växa till blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt. (Petrus andra brev kap 1 v 3-8)

     Andra Petrusbrevet är sent. Det är ett andra generationens brev och den nya generationen kristna tampas med delvis andra problem än den första. Till vår nytta sker det. Deras problem är i långa stycken likartade våra.

     Låt oss ta det kort och gott och rakt på. Det ena handlar om att få, det andra att ta hand om. Vad vi fått är kunskapen om honom som i sin härlighet och kraft har kallat oss, med andra ord Kristus. Det andra är att det inte är lätt att hålla fast vid sin kallelse. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss det. Trons liv blev ingen dans på rosor ens för oss som lovat vår frälsare lydnad. Nya omständigheter trasslade till det för oss. Bibelns verklighet visade sig inte fullt ut vara min verklighet.

     Vad då göra? Skall vi fortfarande envisas med den lutherska metoden att låta allt utgå från Gud och sen lita på att allt skall ordna sig. Jag föreställer mig att det är så vi gör när våra präster ständigt återberättar bibelns berättelser och sen anpassar dem till nutid. Sällan spills ett ord på andlig disciplin och uthållighet. Sånt överlåter vi till metodisterna. Bara så att dessa blivit så få i vårt land att de inte längre märks.

     Nog skall vi även fortsättningsvis låta allt gott bero av Gud. Det är ju själva poängen med kristendomen att vi förskjuter centrum från oss själva till Gud. Vårt trumfkort är oöverträffat när vi hävdar att vi inte kan skapa oss själva.

     Men det skulle behövas metodister som också påvisar nödvändigheten av att ta hand om det vi fått. Se på idrottarna. Sina resultat når de först efter självuppoffrande träning. Till talangen måste läggas självuppoffring.

     Låt oss se vad det är Petrus sagesman bjuder oss i detta stycke. En hel räcka åtgärder radar han upp. Till tron skall läggas (eller som jag som lutheran hellre säger fogas) styrka (dvs kraftfull tro), och till styrkan kunskap och sen självbehärskning, uthållighet, gudsfruktan, broderlig omtanke och som toppen på det hela kärlek.

     Skulle man göra som Petrus sagesman föreslår kom församlingen att bli  lik ett andligt träningsläger. En föga lockande tanke måhända om man inte förstått att det hela syftar till att broderlig omtanke och kärlek upprättas.

     Har vi nämligen för ögonen att vår andliga träning syftar till att ge rum för nya människor i vår gemenskap är allt lugnt. Detta särskilt om vi genom vår andliga övning skapar livsrum för dem som behöver vår gemenskap för att kunna leva.