(Se även ”Med mina glasögon 5” 48 20 Om att tygla tidsandan)

Bibelstudium i Vivalla den 25 november 2020

Sedan kommer slutet, när han (Kristus) överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. (Paulus i 1 Kor 15:24 f)

     Bilder, visioner, föreställningar tillhör livet, hör till livets förutsättning. Bilderna, när de är ideala smälter samman med upplevd verklighet och skapar i sin tur ny verklighet. Så går livet vidare med ständigt nya bilder och ständigt ny verklighet.

     Detta gäller generellt, är inte en speciallära för oss bekännande kristna. Det specifika med oss är eller borde vara är vårt sammanhang, vårt sammanhang med Kristus och de bilder denna förbindelse skapat. 

     I dag för bildtänkandet oss bibelläsare till Paulus och till dennes vision av slutet, tillvarons slut. I denna vision är den uppståndne i blickpunkten och dennes uppgift att på jorden förinta ”varje välde och varje makt och kraft tills han har lagt alla fiender under sina fötter”. Detta förintande sker i den Allsmäktiges tjänst.  

     Denna vision av tillvarons själva final, ger i få ord klarhet över Kristi livs sammantagna mening. Allt denne gjort och gör syftar till att  bekämpa det onda och det som en tjänst åt Gud, en gudstjänst.

     I några korta ord och med bildens tjänst  blir Jesu uppgift klarlagd, allt i ett från Jesu liv till hans död och uppståndelse. För mig  blir det en  bild som håller för att smälta samman med min upplevda verklighet, ja som förtydligar även min livsuppgift i tidens växlingar.

     Min bild av relationen Gud/Jesus blir dessutom på en punkt klarare. Jesus stod i Guds tjänst, hans uppgift var att bekämpa det onda.   

     Kristus stod  i den Allsmäktiges tjänst, i Guds tjänst, varifrån har Paulus fått den insikten? Den hade överväldigat honom i hans möte med den uppståndne men också förtydligats genom förnyad läsning av Skriften, i det här fallet Psaltaren. 

     Där hade han läst bland annat den åttonde psalmen. I denna talas om människans höga uppgift som förvaltare av den värld som är Guds. Människan blir ”nästan till en Gud”, krönt med ära och härlighet. Allt blir av Herren Gud lagt ”under dennes fötter” (Ps 8:7)

     Denna psalmistens bild av verkligheten  har många tagit till sig, detta oavsett om de hämtat sina visioner från bibeln eller inte. Bilden av människan som nästan en Gud har varit på gott och ont. På gott när den värnar om livet, på ont när den lett till mänskligt övermod. I mänskligt övermod har de värsta överträdelser tillåtits att ske. Mänskligt övermod och mänsklig härsklystnad har i själva verket blivit det i världen allt överskuggande problemet.

     Men i Paulus läsning av psalmen är de onda följderna övervunna. Denne knyter psalmens vision av den ”till nästan en Gud” blivna människan till Kristus. Denne är den sanna människan, den psalmistens människa som skall förverkliga Guds uppgift att  i Guds tjänst bekämpa ondskan. 

     Människan, d v s du och jag, är förvisso nästan gudaväsen, men vi är det i Kristus. Vi behöver formas i Kristus och av Kristus för att kunna förverkliga vår av Gud givna uppgift.