(Se även ”Med mina glasögon 5” 49 20 Kärlekens skörhet och trons)

Bibelstudium i Vivalla den 2 december 2020

Tiden lider

Ni vet ju ändå vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Ty nu är vår räddning närmare än när vi kom till tro. Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. Låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund. Nej, ikläd er herren Jesus Kristus, och ha inte så mycket omsorg om det jordiska att begären väcks. (Rom 13 v 11-14)

     Att ikläda sig Kristus är det ena, att ha omsorg om det jordiska det andra. Först om att ikläda sig Kristus. För mig är uttrycket ett överlägset sätt att definiera en kristen. Hon har iklätt sig Kristus som Paulus påstår i Galaterbrevet (Gal 3:27)  eller som han skriver här som en uppmaning, ikläd er Kristus. Detta senare som en påminnelse om att livet i Kristus inte är självklar besittning, att vara kristen förutsätter ständig förnyelse.

     Att låta sig iklädas eller uppfyllas av Kristus är det på vilket allt hänger. Allt det andra, tron, övertygelsen, vissheten ser jag som en följd av detta enda att vara iklädd Kristus.

     Vänder man på det hela och låter tron, övertygelsen och vissheten vara det första kommer Kristus ofelbart i andra hand. Men Kristus får inte komma i andra hand. När så sker leder det till att kristen tro blir en variant på mycket, inte något unikt bland det myckna.  

     Sen till Paulus indirekta definition av dem som inte är iklädda Kristus. Dessa förutsätts ha sin förankring i omsorgen om det jordiska. ”Mycket omsorg om det jordiska” som Paulus uttrycker det väcker begär, som i sin tur leder till ”otukt, orgier, strider och avund”.

     För mig är detta mitt i prick. Jag känner igen mig. När jag är iklädd Kristus lever jag på ett visst sätt, när jag fastnat i det jordiska på ett annat. Däremot när jag i kärlek till Kristus handhar det jordiska, till och med älskar detta jordiska, blir mitt liv sådant som det är menat att vara.

     Så långt det hos Paulus som inte låter sig ruckas på av vare sig tid eller omständigheter. Men det finns också annat i texten ovan, sånt som är bundet av tid och omständigheter. Sånt som kan vridas och vändas, som kan vara rätt eller fel beroende på omständigheter.

     Som att det är uppenbart att Paulus tog miste om Jesu snara återkomst. Det kom ingen Jesus tillbaka i närtid hur mycket Paulus och hans samtids kristna än trodde det. Med den uppskjutna återkomsten försvann en av de kristnas drivkrafter. I dess ställe kom vana, livsstil och yttre kännetecken. Det  blev också, och det är det positiva i det hela, lättare att frigöra sig från Paulus maningar tidigare i kapitlet (Rom 13 1-7) att i allt lyda överheten, en överhet som enligt Paulus var tillsatt av Gud. 

     Mycket är att säga om dessa Paulus tankar om överheten, både det som är positivt och det som är negativt, men detta inte här. Jag nöjer mig med att koppla Paulus tankar om överheten till hans tro på tidens snara slut och Jesu återkomst. Att lydnaden för överheten var ett måste  när Jesu återkomst stod för dörren, är uppenbart. Det fanns annat att tänka på än att kriga mot överheten.

     Summan av denna min utläggning blir att det finns somt hos Paulus som jag som kristen inte kan vara utan, men också annat som kan diskuteras.