Bibelstudium i Vivalla den 16 december 2020

( Se även ”Med mina glasögon 5”, 51 20 Livet föder förundran, förundran tro)

Bibelstudium i Vivalla den 16 december 2020

Bedra inte er själva. Den av er som tycker sig vara vis i världslig mening måste först bli en dåre för att bli vis. Ty denna världens vishet är dårskap i Guds ögon. Det står skrivet: Han snärjer de visa i deras slughet, och vidare: Herren vet att de visas tankar är tomhet. Därför skall ingen grunda sin stolthet på människor. Allt tillhör er – Paulus, Apollos och Kefas, hela världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert. Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud. (1 Kor 3:18-23)

     Om Paulus brev heter det i 2 Petrusbrevet ”där finns somligt som är svårt att förstå”. Och jag kan hålla med om det. Särskilt i Paulus hänvisningar till Gamla testamentet är det svårt att hänga med. Texten ovan exemplifierar detta. 

     Men sånt  bryr jag mig inte om idag. Det väger lätt för det väsentliga. Och det väsentliga är Paulus tillspetsning när han sammanfattar allt som betyder något i tillhörigheten till Kristus och därmed också till Gud.

     Tillspetsat och framför allt enkelt  blir det eftersom inga bimotiv tillåts tränga fram och störa det väsentliga, detta att en kristens liv är förankrat i och helt beroende av Kristus. Som om detta inte var nog. Dessutom komprimeras allt i korset, uttytt som Guds handlande för att rädda annars förlorade människor. Korset ser Paulus som en kärlekshandling som lever vidare genom uppståndelsen. Denna i sin tur  får sin fortsättning i människor som i tro överlåter sig till den  korsfäste och uppståndne Kristus.

      Det är mycket som skjuts åt sidan i detta Paulus sammanfattande grepp. Inte ens evangeliernas predikoliknande utläggningar av Jesu liv ges självständig plats. 

     Ett och annat ytterligare om Jesus slinker förstås med i Paulus utläggningar. Jag tänker på det som handlar om den yttersta tidens snara ankomst. Hans brev vittnar om att han tvingades tampas med funderingar över detta under återstoden av sitt liv. Det kom ju ingen Kristus tillbaka på himmelens skyar som evangelierna lovat och som Paulus förutsatte. Inte bara Paulus tvingades våndas över detta problem.  Alla nytestamentliga författare brottas med Jesu ouppfyllda förkunnelse om Gudsrikets snara inträffande. inte minst ovan nämnde Petrus, eller rättare den som företrädde honom i 2 Petrusbrevet. Även jag finns bland dem som är brydda.

     Men åter till det allra väsentligaste, att sammanfatta allt i korset med dess fullföljande  i uppståndelse liksom genom människor som överlåtit sig till den korsfäste och uppståndne.

     Korset är alltså det enda som har någon betydelse för den som tror som Paulus. Ur liv i korsets verklighet springer det kristna livet fram. Det är dåraktigt enkelt att se det så tycker Paulus i texten ovan. Dåraktigt enkelt också för mig, tillägger jag. Jag slipper tänka på kyrkosyner och ämbeten. Slipper fundera över om det är rimligt eller orimligt att tro, slipper bry min hjärna med vad som är gudomligt och vad som är mänskligt i Jesu natur. Det räcker att som Paulus skriver veta att Kristus tillhör Gud, och att jag tillhör Kristus. Ur den relationen föds vissheten att allt låter sig sammanfattas i korset som offer och som liv. Inte tänkt offer och tänkt liv utan praktiserat offer och av alla erfaret liv.

     Den kristna tron bevisar nämligen sin kraft och sin sanningshalt i praktiken,  inte i en sammanhållen teori. En präst må predika som en kratta och tänka som vore hen enfaldig. Men levandegör hen med sitt liv Jesu död och uppståndelse  är ändå allt vunnet. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s