Bibelstudium i Vivalla den 23 december 2020

(Se även ”Med mina glasögon 52/20” Med Sanningen som gemensam möjlighet)

Bibelstudium i Vivalla den 23 december 2020

Kristus är slutet på lagen, så att var och en som tror kan bli rättfärdig. (Rom 10:4)

     Kristus är slutet på lagen, skriver Paulus. Dessa ord står  inte för att lagen som företeelse förkastas. Mer för att lagens mening tydliggjorts, t o m fullbordats  i och genom Kristus. Grepp om lagen får först den som är gripen av Kristus. I den meningen är Kristus slutet på lagen. Så förstår jag Paulus ord. 

     Så långt min tolkning av Rom 10:4. Nu till en nutidstolkning av Rom 10:9-11, en utläggning som är kopplad till hur jag förstår orden ovan om att Kristus är slutet på lagen. Detta menat som underlag för självständigt studium av hela avsnittet Rom 10:1-13.

Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning. Skriften säger ju: Ingen som tror på honom skall stå där med skam. (Rom 10:9-11)

     Kraft, rörelse och utveckling förutsätter att allt sker i sin ordning. Först kommer passionen, insikten, upptäckten, sen regeln, lagen, förordningen. Vänder man på det hela och låter regeln, lagen  och förordningen komma först, blir det ofelbart ”gnissel”. Det nya måste tvingas fram under motstånd. Väl framtvingad fungerar sedan inte regeln, lagen förordningen, åtminstone inte som det var avsett.

     Detta ”gnissel” har vi erfarenhet av också i trons värld. Bekant är eller borde vara att kristen tro ofta ”skaver”. Den följer inte alltid tidsandan och tvingas därför befinna sig på tvärs med utvecklingen. Om detta är mycket att säga, dock inte här och nu.

     Däremot skall här talas om felaktig ordning i annan mening. Detta när bekännelsen ”Jesus är Herre” förvandlas från löfte till förutsättning. Det betyder att bekännelsen till Jesus i första hand uppfattas som en befallning, inte som ett erbjudande. 

      Därigenom inträffar en dramatisk omvandling. Bibelordet  ändrar karaktär. Det som var menat som ett löfte  blir till villkor och inträdesbiljett. Evangelium blir till lag. Och den kristne förvandlas till en trosbekännare som förnekar den tro hon bekänner.

     Rätt ordning är att  passion, insikt, upptäckt och därigenom tro kommer i första rummet. Det betyder i klartext  att kärleken till den Kristus som vände sina blickar till de förlorade inte till de räddade får företräde. Det innebär att  passionen för honom som gav sitt liv för att de som inte hade någon Gud skulle få en Gud, kommer i första rummet. I andra rummet följer konsekvenserna av denna passion för Kristus. Detta  i form av de ideal, spelregler och bestämmelser  som blir naturliga utifrån kärleken till Kristus.

     Den som insett det rätta  i denna tågordning befinner sig i samklang med Paulus, den Paulus som gett oss dagens dubbla textord. Dessa är saxade ur ett större sammanhang, nämligen från Rom 10:1-13. Med den bakgrund som jag gett ovan underlättas studiet av hela detta textsammanhang som handlar om den Kristustro som springer fram ur den gammaltestamentliga lag som i Kristus fått sitt slut och sin fullbordan. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s