Bibelstudium i Vivalla den 24 februari 2021

Jesus som överstepräst

När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp. (Hebreerbrevet 4:14 ff)

Glöm inte att det vi upplever är tudelat. Å den ena sidan har vi verkligheten, å den andra den i vårt inre föreställda verkligheten. Det ena betingar det andra och smälter i vårt medvetande samman till ett. Vi klarar oss inte utan denna tudelning. Jag vet vad jag talar om eftersom hon jag på jorden älskar mer än andra blivit demenssjuk. Hennes föreställda och upplevda  verklighet är inte som den skall. Hon lever i långa stycken i en fantasivärld.

Verkligheten var tudelad också för Hebreerbrevets författare, troligen en grekiskt  bildad jude som blivit kristen. Mer vet man inte om honom.

I dennes föreställningsvärld var Jesus överstepräst i ett överjordiskt tempel. Översteprästen Jesus trädde upp inför Gud, själv prövad men befunnen ren, och vädjade för de sina som inte bestått provet. Han gjorde det med böner om Guds förbarmande.

På denna vädjan vilade de kristnas hela existens enligt Hebreerbrevets författare. På översteprästens, det betyder Jesu bön inför Gud, vilade deras förlåtelse, deras andliga liv och deras fortsatta liv i Gud.

Nu är frågan om man kan göra som Hebreerbrevets författare. Kan man föreställa sig Jesu frälsningsgärning, hans korsfästelse och uppståndelse som en himmelsk tempelgudstjänst?

Var korset som Hebreerbrevets författare tänker sig konsekvensen av en livsgärning som syftade till ofullkomliga människors räddning. Spikades Jesus upp på korset därför att den frigörande förlåtelsen var ett med hans väsen och  därför hotade hela den judiska religiositetens bestånd?

I de tidiga kristna församlingarna har man ansett detta. Det var ytterst därför Hebreerbrevet togs upp i kanon och finns med i våra biblar idag. Detta trots att vi inte ens vet vem som är författaren till detta brev, eller kanske rättare rundskrivelse till kristna församlingar.

Men det  betyder inte att man som kristen behöver tänka sig Jesus på exakt samma sätt som Hebreerbrevets författare. Människors föreställningar växlar utifrån tidens tankesätt.

Vad är det då som avgör om något skall betecknas som kristet. Enligt min mening att man hamnar rätt i sin tolkning av korset. Att Jesus hängde där på korset för vår skull, att hans död och uppståndelse står i förlåtelsens och upprättelsens sammanhang är ett måste i all äktkristen föreställningsvärld.

Sen skall denna korsets sanning sättas in i vårt sammanhang. Men då är vi inte inne på religiös föreställningsvärld utan på hårdkokt analys och ärliga fakta. Dessa skall förstås utifrån korsets sammanhang. När så sker lever den kristna tron.