(Se även ”Med mina glasögon 6”, 9 21 Du som är troende, sa grannen)

Bibelstudium i Vivalla den 10 mars 2021

Men Jesus visste vad de hade i tankarna och sade: »Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus. Luk 11:17 

(Versen hämtad från avsnittet Demoner drivs ut med Guds finger Luk 11:14-23.  Bibelstudiet förutsätter att du slår upp i bibeln och läser detta avsnitt i sin helhet)

     Demoner är det gott om  i våra evangelier, demoner som splittrar, drar isär och förstör. På alla nivåer härjar demonerna. I versen ovan är det ”riket” som är drabbat, i en av parallelltexterna familjen. Men såväl ”riket” som familjen är exempel på något generellt. Allt kan drabbas av demonernas neddrivande och splittrande verk. Inte minst jag själv.

     Den text varifrån jag lyft fram en enda vers som ämne för min betraktelse ingår i ett stridssamtal mellan Jesus och några av hans motståndare. Och det Jesus gör i detta stridssamtal är att han sätter fingret på den ömma punkten, att demonerna splittrar, drar isär, föröder. 

     Att han själv skulle stå i  de splittrande demonernas tjänst, som några av folket trodde,  faller på sin egen orimlighet. Själv står han i gudsrikets tjänst. Eller som det står: Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er ( Luk 11:20). 

     Nu till min egen förståelse av denna text. Det är nämligen på mig själv jag först tänker när Jesus varnar för riket som råkar i strid med sig själv. Det är ju så mycket som drar åt olika håll i mitt inre, så många intressen att försvara, så mycket att skydda för insyn.

     Men hur komma till rätta med den inre splittring som döljer sig bakom min fasad av sammanhållen och harmonisk människa?

     Min väg är och har från ungdomen varit den religiösa vägen. Inte så att jag skjutit mänsklig visdom åt sidan. Mer så att jag integrerat  mina mänskliga insikter i det övergripande som är tron på en Gud inför vilken jag i tro får träda fram i min inre tillbedjan.

      När jag säger att jag trätt fram inför Gud betyder det de facto att jag gått till bibelns Jesus och i denne Jesus upptäckt Gud. I sig själv är Gud för mig ett mysterium som jag omöjligen kan få grepp om. Men i tron på Jesus får jag fatt i Gud, eller rättare sagt fatt i vad Gud vill med mig. Och det han vill är att jag skall bli hel. Den splittring som härjar i mitt inre, de varandra motsägande krafterna som var och en kräver sitt utrymme skjuter han åt sidan när jag i tro vänder mig till honom i bön och meditation. I honom kan jag nu framträda som en hel människa. 

      Jag är upprättad av honom som gick i döden för människors upprättelses skull.

Detta sagt inte för att det måste sägas, utan därför att döden på korset följde som en konsekvens av Jesu liv. F a var korset en konsekvens av en livshållning som demonerna aldrig förmådde luckra upp i sina försök att splittra och sära. Till döden höll Jesus fast vid sin uppgift att vara den förmedlande länken mellan Gud och människor.