(Se även ”Med mina glasögon 6”, 11 21 Tänkt verklighet och tro)

Bibelstudium i Vivalla den 24 mars 2021

Ett andligt liv i frihet

Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan. Därmed kunde lagens krav på rättfärdighet uppfyllas hos oss som lever efter vår ande och inte efter vår köttsliga natur. (Rom 8:1-4)

     Kristen tro är kristustro. Och kristustro är korstro. Vid korset hämtar en kristen sitt livsmod och vid korset föds hennes fantasi och skaparkraft.

Detta om inte kristustron blir ett bland det myckna, en ingrediens i livet bland många.

     För Paulus i Romarbrevet fanns inte utrymme för livets mångahanda. Allt i Kristus var hans livslösen, allt i Kristi kors.

     En märklig hållning där allt koncentreras till Paulus syn på Guds handlande vid korset, ett handlande som Paulus tolkar på ett för människor i alla tider svårsmält sätt . Det tycks Paulus att Gud vid korset lät sin son bli ett syndoffer, eller tydligare uttryckt att Gud lät det ske att en oskyldig dödades.

     Själv undrar jag inte längre. Jag fyller i stället på där Paulus slutade. Det tycks vara så har jag uppmärksammat att Gud låter det onda ske inte en gång utan flera. Det skär i mitt hjärta när jag tänker på allt lidande som drabbar till synes oförskyllt. Och Gud låter det bara ske. Det är som brydde Gud sig inte.

     Men det är inte som det tycks vara. Det är inte sant att Gud bara låter det ske. Sant är däremot att korset har en fortsättning i uppståndelsen och i ett liv utifrån andra förutsättningar. Till dessa förutsättningar hör mer än annat att offret är förutsättning för livet, att korset som försoningens tecken skapar förutsättning för nya sätt att tänka, leva och inte minst fantisera. Och i min enfald tror jag att allt oskyldigt lidande på ett eller annat sätt står i detta sammanhang.

     Och detta inte bara för att jag skall ha något att spekulera över utan f a något leva av. Korset och uppståndelsen visar sin kraft i att det öppnar för ett befriat sätt att leva. Såvida allt inte stelnar till och återgår till det gamla vanliga. Kristus blir en bland många, utbytbar mot andra storheter och det utan att det märks. Den uppståndne är desarmerad.

     För Paulus var korset hans livslösen och samtidigt hans kraftkälla. Hans tankar om Kristus som syndoffer stod i det nya livets sammanhang och måste förstås utifrån detta nya sammanhang.

     För mig lever tanken på att korset inte är något isolerat. Jag fogar in alla livets olidligheter under Paulus tankar om att Gud lät sin son bli ett syndoffer. Bakom tankarna på att Gud låter det onda ske, ser jag en Gud som vill uppståndelse.

     Jag förlitar mig alltså på att bakom tankarna om syndoffer och bakom erfarenheten av ond bråd död, finns en Gud som frigör liksom han en gång frigjorde Kristus. Med den bilden av verkligheten inom mig vill jag leva mitt liv och möta de mina.