(Se även ”Med mina glasögon 6” 20/21 Förhållandet struktur/aktör)

Bibelstudium i Vivalla den 26 maj 2021

Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er (Joh 14:25 f)

Bibelordet ovan är taget ur Jesu avskedstal till sina lärjungar. Det är hämtat ur den johanneiska berättelsetraditionen. För mig innebär detta att jag får det lättare med tillämpningen. Johannesevangeliet inbjuder nämligen till tillämpning, är skrivet med syftet att  bli tillämpat. Så alldeles särskilt i talet om Hjälparen, den helige Ande.

Min tillämpning idag är speciell, f a jag-centrerad. Som många av er vet är jag en gammal man med en gammal mans problem. Till dessa hör att minnet så sakta börjar svikta. Frågesporter är inte längre aktuella för mig. Det tar för lång tid att komma på svaret. Och namn måste jag många gånger gräva fram djupt ur min minnesskatt.

Mitt problem är begränsat. Jag kan fortfarande vara konstruktiv, alltjämt vara fräsch i tanken. Värre är det med min hustru som blivit dement. Fortfarande kan hon känna igen och t o m komma ihåg. Men de realistiska sammanhangen är sedan en tid upplösta. Trots våra ständiga böner till Gud fortfar hennes sjukdom. Så sakta tas hon ifrån oss.

Hur skall man förhålla sig till detta om man som jag vigt mitt liv till den Gud som gett sig till känna i Jesus Kristus? Mitt svar är att mina och min hustrus beskyddare finns. De finns där bakom mig och framför mig.

Bakom mig finns de i form av de våra som kommer att hålla mig och min hustru vid liv genom att minnas oss. Vad mina barn beträffar särskilt minnas och vara tacksamma för vad min hustru betytt för dem. 

Framför mig och min hustru står där vår evige beskyddare,  tillvarons skapare och uppehåller, för vilken alltings utplåning och utslocknande inget annat är än lögn.  I tillvarons Gud är jag och min hustru bevarade för evigt. Min bön är att vi blir bevarade till mening och salighet.

Efter dessa preludier till texten ovan om Hjälparen, den helige Ande. Den om någon anknyter till det jag ovan talat om.

Hjälparen, det är den uppståndne Kristus som genom den Helig Ande fortsätter sitt verk. Och Hjälparen gör det genom att för nya tider och nya människor aktualisera Jesu jordiska verk. För lärjungarnas del uttrycks detta i orden om honom ”som skall lära och påminna om allt”.

Det betyder att kristen tro och kristen närvaro i förlängningen skall kunna fortleva generationerna igenom och detta utan att Jesustron blir mindre personlig eller förfuskas.

Nu har det förvisso förfuskats. Men det förunderliga är att kristustron ändå kunna fortleva om än på de märkligaste av vägar. Märkvärdigast  av  allt är att kristustron har kunnat överleva trots att människors livssyn och kunnande allt eftersom tiden gått förändrats i grunden.

För mig är kristustrons överlevnad ett av de tecken jag äger för att våga tro våra bevarare inte enbart  är människor bakom oss  som minns, utan att bevarare före andra är Gud. Guds Ande, Hjälparen, den uppståndne Kristus är ett av de tecken från Gud jag behöver för att våga tro att min älskade hustru inte är dömd till att hamna i ”den eviga glömskans hav” utan att hennes liv ytterst vilar i Gud.