(Se även ”Med mina glasögon 6”, 28 21 Jesuiternas Jesus)

Bibelstudium i Vivalla den 21 juli 2021

Jag vet inte hur många politiska tal jag hört i samband med regeringskrisen. Inget av dem har varit i min smak. Vore jag politiker med uppgift att tala skulle min inledning vara radikalt annorlunda än deras.

Jag skulle sätta tonen genom att tala om förundran. Förundran över livet, förundran över Livet med stort L, förundran över att jag och andra förunnats leva.

Jag skulle t o m  personifiera livet med stort L och tala om Gud. För vad är Gud annat än livets upphovsman och livets Herre.

Tro det eller ej jag skulle t o m kunna tänka mig att läsa följande versar ut Psaltaren för dem jag talar till. 

Gud, din arm är full av kraft, din hand är segerrik och stark. På rätt och rättfärdighet vilar din tron, nåd och trofasthet finns hos dig. Lycklig det folk som vet att hylla dig, Herre de får vandra i ditt ansiktes ljus. (Psalt 89: 14 ff)

Dessa versar är som gjorda för att utgöra  grund för politisk insats. För på  vad annat kan politiken vila än på rätt och rättfärdighet och vad annat skall genomsyra det politiska handlandet än nåd och trofasthet. Och jag stämmer av hela mitt hjärta in i psalmistens ord om att det folk är lyckligt som vet att hylla dig.

Jag utgår alltså från att politik trots allt inte har sin utgångspunkt i människors inneboende ideal, inte ens i ett politiskt partis program, utan i livet, personifierat i Gud. God politik är som livet självt något vi tar emot och tar vara på. Och ytterst är det Gud själv som är givaren.

Ett sådant tal svär mot allt vad västerländsk demokrati håller för riktigt. En politiker skall inte hänvisa till Gud utan vädja till folkets behov och inre känsla för rätt och rättfärdighet. Tron är inte grunden för samhället. Dess plats ligger i det privata. Idealen kommer inte från Gud utan från något man idag vanligtvis kallar värdegrund.

Och jag kan förstå varför det blivit så. Av tron hade blivit stelnad lära och av stelnad och låst lära en tillämpning som överlåtits åt överheten. Och av detta i sin tur en politik som bortser från aktuella behov. 

Ändå skulle jag inleda mitt politiska tal som jag gjorde ovan. Men min tillämpning skulle vara öppen utan anspråk på att företräda sanningen med stort S. Öppen framför allt i min tolkning av Guds vilja. Denna är nämligen långt ifrån självklar. Redan psalm 89, varifrån textordet ovan är hämtat, är fylld av vånda över att allt inte blivit som Gud lovat. Det ligger ett ”trots allt” som en underton i hela  psalmen, tydligast uttryckt i ordet Hur länge skall du (Gud) hålla dig dold…(Ps 89:47 a)

Dessutom är det långt ifrån självklart hur en religiöst betingad tillämpning av bibelordet skulle te sig. Ett är dock säkert att stelnade läroformuleringar inte återspeglar Guds vilja. Ett annat som är lika säkert är att Jesu tillämpningar av Guds ord i allmänhet fortfarande är riktgivande. Tolkningen i sin tur är överlåten i människors händer. Så någon teokrati i sedvanlig mening är jag ingen förespråkare av. Jag förespråkar demokrati men en demokrati som inser att livet är en gåva och att gåvans givare ytterst är Gud.