Bibelstudium i Vivalla den 8 september 2021

Bibelstudium i Vivalla den 8 september 2021

Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. (Joh 17:9 Ur Jesu bön för sina lärjungar när han skall lämna dem)

Orden ovan är hämtade ur Jesu bön för sina lärjungar och ingår i avskedstalet till dem (Joh 14-17). Jag utgår från att detta avskedstal är en litterär skapelse, eller kanske hellre ingår i den berättelsetradition som så småningom resulterade i den bibelbok som heter Johannesevangeliet. 

För mig betyder detta inte att avskedstalet skulle sakna autenticitet. Inte minst Jesu bön för sina lärjungar och då allra tydligast  orden ovanJag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina hjälper mig att förstå Jesus bättre än annars.

Här är den så kallade utväljetanken satt på sin spets, den utväljelsetanke som så helt dominerar Gamla testamentet och dessutom, om än i förnyad utformning, dominerar det Nya.

Nogsamt försöker präster, pastorer och teologer dölja denna tanke. Den svär, menar man mot själva huvudsaken, att alla är lika inför Gud. Omformuleringar och omskrivningar är därför legio i kristen förkunnelse där utväljelsetanken dyker upp i den Heliga Skrift. Man gör allt för att betona att alla är lika inför Gud, något som skyms där utväljelsen kommer på tal.

Men nu är det så att utväljelsen är något vi inte kommer ifrån, allra minst när vi närmar oss Jesus. För vad annat än utväljelse är det väl när Jesus bland alla som flockades runt honom före alla andra utvalde tolv män att representera sig.

Bara så, och det är avgörande, att utväljelsen fick förnyad betydelse i och med Jesus, dessutom både förnyad och förpliktande innebörd för oss sentida kristna.  

Utväljelsetankens betydelse blir med Jesus mer uppenbar än någonsin tidigare. Utväljelsen framstår nu, tydligare än i Gamla testamentet, som både gåva och förpliktelse. Du är utvald inte för att gå framför andra utan bakom dem för att vid behov lyfta dem som inte själva orkar.

Jesus är för att fullfölja resonemanget  utväljelsens själva paradigm. Han den före andra utvalde var utvald inte för att dominera utan för att tjäna.

Åter till texten och avskedstalet. Där ber Jesus för sina lärjungar. De är Guds gåva till honom, utvalda till evigt liv i salighet. Däremot ber han inte för ”världen” vilket i Johannesevangeliets sammanhang står för den gudsfrånvända världen, den värld och de människor som vänt Gud ryggen.

Frågan är då varför Jesus ber för de ena men inte för de andra. Är det för att befästa svalget mellan trons människor och otrons. Långt därifrån. Den innerliga bönen för lärjungarna syftar till att dessa skall bevaras i sin förbindelse med sin frälsare och därmed också med Gud och i förlängningen också med Anden (Se Joh 14). Detta inte för att vända ryggen till de gudsfrånvända utan för att rusta lärjungarna att på ett förnyat sätt närma sig dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s