(Se även ”Med mina glasögon 6”, Vad som får och det som inte får sägas)

Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. (Matteus 6:31 ff)

Jesusorden ovan är hämtade från Bergspredikan. I sin helhet består denna Jesu förkunnelse av ett radikalt budskap färgat av övertygelsen om gudsrikets snara ankomst. 

Allt dras till sin spets i denna predikan. Så också i dagens textord.

För mig som lever fjärran från detta gudsrike blir texten extra problematisk. Min erfarenhet är att de av mina vänner som inte bekymrat sig om mat, kläder och morgondag är just de vänner som jag måst stötta allra mest. Deras bekymmerslöshet har lett till deras fall.

Här får vi emellertid lära oss att inte bekymra oss om det dagliga. Vardagens omsorger klarar Gud så mycket hellre som vi är som Jesus säger mer värda än både liljorna på marken och gräset på ängen. (Se orden som föregår dagens text.)

Det klarläggande av detta bibelord som jag ändå skall försöka mig på skall ses mot min egen verklighet. Mot den bakgrunden blir texten baktung. Tyngden kommer att ligga på slutorden sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

För mig är nämligen sökandet det avgörande och inte vilket sökande som helst. Jag söker efter Jesus Kristus och gör det i mina bästa stunder med alla mina inre resurser. Ingen ansträngning är för stor i detta mitt sökande. Denne Jesus är för mig Guds rike och Guds rättfärdighet personifierad.

Detta sökande är inte begränsat till inre ansträngning. Det kostar i lika hög grad på  också i yttre mening. Denne Jesus som för mig är Guds rike och hans rättfärdighet personifierad placerade aldrig sitt rike enbart i framtiden utan också framför allt i nuet. Med det sättet att se finns Jesus i nuet, i min omsorg om de mina och i mina ansträngningar att hävda  rätt och rättfärdighet i min vardag.

Det märkliga med den ansträngningen är att den nog kostar på men att den samtidigt går av sig självt. Sökandet är samtidigt ett finnande, givandet samtidigt ett mottagande, ansträngningen samtidigt en vila.

Detta om det baktunga. Nu åter till textens inledning att inte bekymra oss om mat, dryck och kläder. Gud skall ju förse oss med allt detta. Ord som så illa stämmer överens med min vardag. Hur mycket har inte mina vänners bekymmerslöshet kostat mig ?! 

Hur skall jag förstå denna maning? Kanske utifrån den första kyrkans situation. För många av de första kristna var det ett måste att inte bekymrasig. Lades nämligen bekymmer till  att de var förföljda och illa sedda skulle de förgås.

Men förgås skulle de inte. Den Gud som givit dem sin frälsare skulle beskydda dem. 

Var det månne det Jesus ville säga i textorden idag? Jag vet inte. Ett vet jag dock; att sökandet efter Guds rike och Guds rättfärdighet äger första rummet, åtminstone för den som med allt hjärta söker sin frälsning i Jesus Kristus.