(Se även ”Med mina glasögon 6, ”38/21 Där läran om Gud heter demokrati”)

Bibelstudium i Vivalla den 29 september 2021

Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. ¹⁶Ty det som finns i världen, vad kroppen begär, vad ögonen åtrår, vad högfärden skryter med, det kommer inte från Fadern utan från världen. ¹⁷Och världen förgår med sina lockelser, men den som gör Guds vilja består för evigt. (1 Joh 2:15-17)

Nog skall vi lyssna till vad författaren till Johannesbreven skriver, lyssna och rätta oss. Men vi är inte slavar under honom. Situationen då är inte situationen idag och det gör skillnad i tillämpningen.

Vad vi idag kan ta vara på är det alltid lika aktuella grundläggande synsättet. Det är inte världen vi skall älska, påstår brevförfattaren. Vi är tvärtom som kristna kallade att göra Guds vilja.

Närmare uttytt står detta för följande. Världen i johanneslitteraturen betyder den gudsfrånvända världen. Det är inte den vi skall älska. Dess kännetecken är kort och gott kroppens lystnad, ögonens åtrå liksom högfärd.

Det är inte svårt att bejaka denna definition. Både det ena, det andra och det tredje är sånt som tiderna igenom har brutit sönder mänsklig samlevnad. I oförminskad omfattning sker så fortfarande den dag som idag är. 

Det ödesdigra i att  leva ut sina drifter på andras bekostnad är något dagens människa bör besinna i lika hög grad som dåtidens behövde göra det.

Själv vet jag hur det känns att bli drabbad. Mer oklart att beskriva känslan när jag gjort andra illa. Det tillhör nämligen ondskans väsen att det onda allt som oftast är skymt för förövaren.  Det etiskt mindervärdiga kan t o m kännas som prisvärt. 

Det goda då, vad innebär det konkret? Vad är det att göra Guds vilja? Här blir tillämpningen mera komplicerad.  Vi vet hur det förhöll sig  i Johannesbrevens sammanhang. Där kämpade man i ”motväder”. En grupp kristna hade brutit sig loss från församlingsgemenskapen. Antikrister kallar johannesbrevens författare dem. Medicinen mot fortsatt  avfall var att lyda Guds bud, liktydigt med Guds ord. Att göra det innebar före allt annat att hålla sig till Guds son Jesus Kristus och leva i hans kärlek.

Men för oss då? Vad är den konkreta innebörden i vår tillämpning? Vad är det att göra Guds vilja? För mig känns det självklart att vi är kallade att vara ”motvalls”, d v s inte göra som den gudsfrånvända världen. Det betyder för oss att inte falla undan för kroppens lystnad, ögonens åtrå och inte högfärdigt sätta oss på andra. Istället skall vi göra Guds vilja.

För mig betyder att göra Guds vilja att   i alla sammanhang tänka på och ty mig till min tros Jesus. I mina överväganden och handlingar skall Jesus alltid tillåtas vara närvarande i mitt medvetande.  Vad detta sedan konkret innebär kan växla. Det går inte att precisera på sätt som Johannesbrevens författare gör det. Det blir dessutom alldeles för stelbent att med många kristna se se som sin huvuduppgift att i ord värna Jesu sanna gudom inför en värld som tycker annorlunda. För mig faller denna Jesu gudomlighet, liksom hans mänsklighet ut av sig själv, detta när trons Jesus har tillgång till mitt inre. Livet i Jesus är mer klargörande  än formuleringar.

Slutligen, märk hur konkret Johannesbrevens författare är i vårt textavsnitt. Det är här och nu allt avgörs. Här och nu i människors gemenskap är vi kallade att göra Guds vilja.