(Se även Med mina glasögon 6, 39 21 Den dubbelbottnade sanningen)

Bibelstudium i Vivalla den 6 okt 2021

Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, ⁸men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. ⁹Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom. ¹⁰Och jag hörde en stark röst i himlen säga: »Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde. Ty våra bröders anklagare har störtats ner, han som anklagade dem inför vår Gud både dag och natt. ¹¹De har besegrat honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv mer än att de kunde gå i döden. ¹²Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem. Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.« (Uppenbarelseboken  kap 12:7-12)

I textens djupskikt döljer sig bokstavlig sanning, sanningen om förföljelserna mot de första kristna liksom sanningen om det tidiga kristna martyriet. Inte enbart texten ovan utan hela Uppenbarelseboken skall för den delen läsas utifrån dessa förföljelser.

Det ligger alltså bokstavlig sanning i orden om martyrerna; att de inte älskade sitt liv mer än att de kunde gå i döden. Detta är lika sant som denna sannings själva grundsanning att Jesus dog på korset därför att det fanns det som denne älskade mer än sitt eget liv.

Utöver detta är texten ovan en enda stor ”tankesanning”. ”Tankesanning” är här mitt ord för hur Uppenbarelsebokens författare såg detta det första kristna martyriet.

I och för sig är det inget märkligt med ”tankesanningar”. Sådana omger vi oss med dagligen. Vi behöver dem för att orientera oss i en tillvaro som utan våra ”tankesanningar” vore kaotisk. Dessa ”tankesanningar” är så viktiga att de t o m kan vara statligt reglerade. Man får inte tro vad som helst i kungariket Sverige. I vår stad Örebro stängdes islamistiska skolor därför att de förmedlade i Sverige förbjudna ”tankesanningar”. Samtidigt uppmuntras från statligt håll andra tankesanningar som för samhället nyttiga. ”Tankesanningen” om att det är till gagn för alla om vi låter vaccinera oss mot Covid 19 är ett exempel  bland oändligt många andra. 

Dock skall icke förnekas att Uppenbarelsebokens alla svårtolkade ”tankesanningar” kan ta död på det mesta. Dessa är förankrade  i sin samtids tankevärld som var mättad av föreställningar om den yttersta tidens snara ankomst. Dessutom försedda med ett för oss närmast obegripligt kodspråk.

Låt oss se närmare på den  i texten framträdande ärkeängeln Mikael  och låta dennes agerande  framstå som en  ”tankesanning”. I texten kan hans agerande sammanfattas i att han anförde  den himmelska här som i himlen besegrade draken och kastade ner honom tillsammans med hans änglar på jorden. 

Under tiden strax före Jesu framträdande växte tankarna om denne ärkeängel fram. I folktron, dvs i den folkliga mytbildningen, framstod Mikael som judarnas skyddsängel. I texten ovan är han som vi sett framställd som härförare.

Denne Mikael är onekligen en typisk ”tankesanning”. Verkligheten bakom ”tankesanningen” Mikael är däremot genuint osäker. Vad denne ärkeängel står för är däremot klart. Han träder i Uppenbarelseboken upp bakom den uppståndne Jesus i dennes kamp mot det demoniskt onda. Så fortfarande idag.  Min egen kyrka S:t Mikaels kyrka i Örebro har fått sitt namn och sin uppgift preciserad genom denne ärkeängels härnadståg mot djävulen och hans anhang.

Denne Mikael och den himmelska hären som han anför är onekligen mer än annat en tankesanning, en tankesanning för den delen som vi som kristna inte kan vara förutan. Vi behöver tro som Uppenbarelsebokens författare att ondskan är besegrad, nedkastad till jorden, dödsmärkt trots alla sina härjningar på jorden. Den tankesanningen är för oss oumbärlig trots dess smala förankring i uppenbar sanning.

Smal om man så vill, dock förankrad i just uppenbar sanning. Jesus har nämligen rent påtagligt offrat sitt liv för oss. Och i dennes efterföljd har, också det rent påtagligt,  rader av martyrer uppträtt.

Kraften i detta Jesu offer har varit och är så stark att det fött tankesanningar, om än fantasifulla sådana, av sådan genomslagskraft att de förmår skapa genomgripande förnyelse. 

För mig må det alltså finnas mycket av fantasi i den kristna föreställningsvärlden utan att jag generar mig. Detta under förutsättning att under dessa föreställningar finns något faktiskt och att detta faktiska är just Jesus som gav sitt liv för oss och inget annat.