(Se även ”Med mina glasögon 6”, 41 21 Vad får det rätta kosta?)

Bibelstudium i Vivalla den 20 oktober 2021

Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. ³²Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: »Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.« ³³Jesus svarade dem: »Vem är min mor och mina bröder?« ³⁴Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: »Det här är min mor och mina bröder. ³⁵Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.« (Mark 3:31-35)

För mig är texten ovan ett kärnord, det betyder ord att särskilt fästa i minnet. Samtidigt ord som kan föra läsaren vilse. Kärnord om man låter orden vara levande, finnas i ett sammanhang och bero av sammanhanget. Vilseledande om man låser gudsordet genom att skära av sammanhang och syfte och förstår det uttalade som allmängiltig sanning.

Innan jag går vidare först att textorden finns i hela den nytestamentliga traditionen. De är återgivna i såväl evangelium enligt Matteus, som Markus och Lukas. Det duger alltså inte att bortse från dem.

Därefter till sammanhanget. Detta skall förstås  utifrån att Gud utvalt Israel före alla andra folk. Bibelns vittnesbörd om detta är överväldigande.  Denna utväljelse genomsyrar hela den judiska samhällskroppen. Den bottnar i att även släktsammanhållning och familjesammanhållning är av Gud särskilt välsignad. Så var det på Jesu tid, så är det fortfarande. Statsbildningen Israel av idag kan inte förstås om man inte har klart för sig att denna vilar i tron på Guds bestämda utväljelse av sitt egendomsfolk.

Därmed är emellertid inte sista ordet sagt. Till Israels utväljelse hör att den är sprungen ur Guds kärlek till sitt folk. Den är en gåva att glädjas över, vara tacksam för och leva i. Uppfattas gåvan som en rättighet, en resurs, en maktfaktor omvandlas gåvan till dess motsats. Menad till välsignelse förvandlas den och  blir till förbannelse.

Mottagen som en gåva ger denna utväljelse kraft att ge gåvan vidare, att innesluta nya människor in i en gemenskap där det bildlikt talat varken finns styvbarn eller fosterbarn. Som en rättighet åstadkommer den mer ont än  gott.

Utväljelsen så förstådd var och är en resurs som omsluter inte utesluter.

För mig är det uppenbart att Jesus förstod Israels särställning på detta sätt. Det är för mig till och med uppenbart att Jesus är själva urexemplet på en utvald ställning som fungerar utifrån utväljelsens innersta syfte. Jesus levde i en unik gudsrelation som inneslöt inte uteslöt.

Till detta sätt att förstå Jesus bidrar texten ovan. Den är ett exempel på hur Israels särställning skall förstås. När särställningen blir till en rättighet, ett krav, när den missförstås är den inget värd. Den blir till och med kontraproduktiv. Den bryter ner när den skall bygga upp.

Exemplet på en sådan dysfunktion kan inte vara mer drastiskt än den är i texten ovan. Till och med Jesu mor Maria och hans  bröder hade missförstått sin ställning och drabbas av Jesu domsord. Detta i ett dramatiskt ögonblick när de försöker få Jesus att bryta sin bana och vända åter till den familj där han släktmässigt hörde hemma.

Tro bara inte att Jesus med dessa ord var ute efter att bryta sönder familjeband. Sånt tillhör en senare tid.