Bibelstudium i Vivalla den 3 november 2021

(Se även ”Med mina glasögon 6”, 43 21 Tron som ansats)

Bibelstudium i Vivalla den 3 november 2021

Jesu klagan över Jerusalem

Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. Ty jag säger er: ni ser mig inte mera förrän den dag då ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.« (Matteus 23:37-39)

Ovan ett jesusord mättat med associationer till den föreställningsvärld Jesus och hans samtid levde i. Till detta kommer att  texten ger oss ingång till hur Jesus såg på sig själv. Jesus talar Guds ord som vore han ett med sin Fader. Och hans återkomst vid tidens slut som Jesus profeterar om  är en återkomst i ”Herrens namn”.

Jesu budskap är dystert; ”nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus”. Det övergivna huset står för templet i Jerusalem men syftar i förlängningen på att de obotfärdiga landsmännen till Jesus  i fortsättningen får ta hand om sig själva utan Guds hjälp. De ville ju  inte vara som kycklingar som samlades under hönans vingar, säger Jesus med en bild av Gud han hämtat från den gammaltestamentliga profetian (Jes 65:2, Jer 7:13 f).

I dag har detta domsord kommit att gälla generellt, men tydligast tillämpbart i ett modernt västerland som gjort det till en dygd att frigöra sig från Gud och lita på egna krafter.

Vad profetian däremot inte uttrycker är vad det leder till när vi inte låter den Gud skydda och bevara oss som vill samla oss under sina vingar.

Sanningen är den att vi skapar oss egna trygghetsgudar. Det går inte att leva utan att vara buren av föreställningar om den trygghet och det beskydd som bilden av hönan och hennes kycklingar förmedlar.

Den verklighet vi lever i kompletteras alltid och i alla sammanhang av en tänkt, föreställd verklighet. Denna tänkta och föreställda verklighet lever i en ständig dialog med den materiella verklighet vi lever i. Den låter sig dessutom  påverkas av denna. I den dialogen får aldrig tryggheten uteslutas. Ger oss inte det yttre tillräcklig trygghet måste vi skapa den i vårt inre. Tömd på  trygghet orkar vi inte leva.

Så blir det enkelt uttryckt när vi som Jesus säger  själva får ta hand om vårt övergivna hus. Vi säkrar oss materiellt men samtidigt måste vi skaffa oss en föreställd förankring. Den trygghet som enbart beror av yttre trygghet räcker inte.

Med denna sanning levande inom oss får den tro och den bild av Gud som Jesus förmedlade ny aktualitet. Jesus blir ett alternativ i ett oundvikligt val.

Eller är det så, hemska tanke, att t o m  möjligheten  till val är förspilld. Vi får själva ta hand om vårt övergivna hus, som Jesus säger. Slutgiltigt är det så. .

Men att  göra lära om Jesu ord om tömda möjligheter låter sig ej göras. Det vore att släcka hoppet. Vi får dagligdags möta vår omgivning som om detta Jesusord ej existerade. Skall någon definitivt stänga dörrar så är det inte inte vi. Det tillhör Gud.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s