Bibelstudium i Vivalla den 22 dec 2021

(Se även ”Med mina glasögon 6”, 50 21 Om Lukas och Jesu underbara födelse)

Bibelstudium i Vivalla den 22 dec 2021

Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga er: gläd er. (Fil 4:4)

”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga er: gläd er”, skriver Paulus i Filipperbrevet. Maningen är riktad till en församling som har en relation till aposteln som vore de hans egna barn.

Själv har jag livat upp mina insikter i detta brev parallellt med att Magdalena Andersson för första gången i sin egenskap av statsminister riktat sina maningar till det folk hon är satt att styra över.

Det ena går väl inte att jämföra med det andra, säger alla som är skolade att låta kyrka vara en sak, stat en annan. Men nog går väl det svarar jag, som börjat tänka på ett nytt sätt i denna fråga.

Likheten mellan de båda går för mig inte att ta miste på. För Paulus gällde och för Magdalena Andersson gäller att förena tankar, fantasier och trosföreställningar med den handfasta verkligheten och ur detta finna vägar att gå och vägar att finna.

Om Magdalena Andersson trosföreställningar vet jag bara det grundläggande. Vet att hon tror på ett rättvisare samhälle och allas välfärd och att hon på demokratisk väg och med ekonomisk klarsyn skall försöka förverkliga sina visioner. Tror gör hon alltså, tron smiter ingen undan.

Men Paulus då, vad hade han för visioner? Redan i den korta förmaning som är mitt textord för idag kan man läsa ut detta. Trots att ”gläd er” upprepas är det inte glädje som är huvudordet, utan ”i Herren”.

” I Herren” är huvudordet. Och Herren står för den uppståndne Kristus som är nära och snart skall komma tillbaka i härlighet. Herren är den herre som inte vakade över sin jämlikhet med Gud… utan gjorde sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Det är den Herre som Gud har upphöjt över allt annat och gett honom det namn som är över alla namn. (Fil 2:5-11)

På denne korsfäste och av Gud upprättade Kristus trodde Paulus. Tron på honom var så ingripande och så omvandlande att t o m lagarna gjordes överflödiga. Nog skulle lagarna finnas kvar men för den som var förankrad i Kristus var de mera lik lockrop än påbud.

Det är mycket ”lösan sand” i denna Paulus tro tycker många, även många kristna som snickrar på kyrkoordningar och kyrkliga lagar som vore de viktigare än Kristus själv. ”Lösan sand” skulle jag tro att också Magdalena Andersson skulle säga. För mig veterligen är inte gudstro något som hon ägnat någon närmare eftertanke.

”Lösan sand” borde även jag tycka, jag som  dagligen läser bibeln och det med kritiska ögon. Vad ser jag nämligen raderna ovan Paulus förmaning till församlingen att glädja sig. Jo där skriver Paulus: ”Jag uppmanar Euodia och uppmanar Syntyche att vara eniga för Herrens skull” (Fil 4:2)

Det betyder i klartext att Euodia och Syntyche hade svårt att vara sams deras tro på Kristus till trots och trots deras nära förbindelse med Paulus. 

Jag vet dessutom att Paulus trostolkning inte överlevde länge. Hade vi inte hans brev vore han för länge sedan försvunnen. Paulus kristusbild ersattes av andra mer lättillgängliga bildder. Framför allt gavs tron på Kristus stöttor, den viktigaste av dessa var kyrkan med sina ämbeten, för att inte tala om upplevelsen med sitt tungotal.

Trots allt detta är glädje ”i Herren” det enda vi som kristna äger som ingen annan har. Det är ”i Herren” som vi har att möta den verklighet vi ställs inför.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s