Bibelstudium i Vivalla den 5 januari 2022

Bibelstudium i Vivalla den 5 januari 2022

Andlig gudstjänst

Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. 2Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt. (Rom 12:1 f)

Romarbrevets tolfte kapitel, första delen, det vill säga texten ovan, handlar om självständighet, andra delen om samverkan.

Det är alltså om självständighet, kristnas självständighet i sätt att tänka och vara, som det här skall handla. Ja vad annat kan det bli än något för sig när man som kristen ser samman himmel och jord och jordelivet upplevs som en en offergudstjänst i Jesu efterföljd (vers 1). Det lär inte vara många som upplever det så. För egen del kan jag nog göra det. Men det skall vara i benådade ögonblick när tron är levande för mig.

Vad är det då som är förutsättningen för att se verkligheten på detta annorlunda sätt? Att vi förnyas i våra tankar påstår Paulus (vers 2). Och med det menar han att det är nödvändigt att rucka på sitt inre regelverk. Om hur det går till  talar han inte här utan i den inledande delen av Romarbrevet. Regelverk säger jag, Paulus talar om lagen. Inte så att regelverket (lagen) skall sättas ur spel. Däremot skall det puttas ner från rang ett till plats nummer två. Rang nummer ett är förbehållet Kristus. Denne skall förnya våra tankar så att vi på ett nytt sätt skall kunna se på oss själva, på våra relationer och vårt sammanhang.  Och det förutsätter  vi puttar ner regelverket till rang nummer två.

Konstigt säger du, men inte konstigare än att en förälskad människa ser på verkligheten på ett annat sätt än den som aldrig älskat.

Skört säger jag och tänker på hur förälskelsen efter en tid ändrar karaktär och blir till vana. Skört också när jag betänker hur det gick för Paulus.  Det dröjde inte länge förrän lagen, regleringen, kyrkoordningen, kyrkans ämbeten tog tillbaka kommandot och tvingade ner livet i Kristus till rangplats nummer två.

Skört tänker jag som i praktiskt hela mitt liv övat mig på att leva som kristen men upptäckt att det enbart är  i benådade ögonblick Kristus intagit rang nummer ett i mitt inre.

Skört men inte skörare än att jag måste erkänna att Paulus hade rätt. Det är ju  först är när jag är uppfylld av Kristus som jag kan frigöra mig från omgivningens tryck och tänka fritt och självständigt. Så fort Kristus hamnat vid sidan av anpassar jag mig till omgivningen. Att anpassa sig är förstås inget fel i sig, men jag anpassar mig även efter det som inte är till gagn.

Skört men inte skörare än att Kristus som den uppståndne och andligen närvarande kan komma mig till hjälp.

Skört men inte skörare än att det finns flera som har det som jag, flera som gett sitt liv åt Kristus. Flera som har liknande erfarenheter som jag och som jag därför  kan gå i lag med och utforma min framtid tillsammans med. 

Om det handlar den andra delen av kapitel 12 i Romarbrevet. Nu varnar Paulus inte längre för att anpassa sig. Tvärtom manar han till sammanhållning på grundval att alla inte har allt men att vi gemensamt skall kunna åstadkomma det som den enskilde inte förmår. Men om det skulle  inte detta bibelstudium handla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s