Bibelstudium i Vivalla den 26 jan 2022

Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, ²⁰men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig. Gal 2:19 f

Med kristen tro är det som med en påpälsad yngling i polarnattens kyla. För att överleva är denne yngling inbäddad i det ena klädlagret efter det andra. 

Påpälsad för att överleva, men livet finns inte i klädlagren,  klädlagren är inget i sig själva, livet finns i den nakna kroppen. Klädlagren är till för att skydda det enda som har verklig betydelse, den nakna levande människan.

Vad är det då i kristen tro som motsvarar den nakna levande människan? Är det lagen, är det reglerna, är det observansen? Är det kyrkotillhörigheten, läran eller bibeltroheten? Är det allt som vi byltat på oss för att överleva som kristna.

För Paulus definitivt inte lagen och inte det andra heller för den delen. Lagen lever man inte av, det visste Paulus. Den är till för att skydda oss, t o m till för att upphöjas, men livet förfogar lagen inte över.

Vad är det då som äger liv? Vad är det i kristen tro som som motsvarar den nakna levande människan? Paulus vet besked. Det är den korsfäste Kristus, han ”som älskat mig och offrat sig för mig”, han vars korsfästelse fortplantat sig i apostelns liv och blivit till ett med dennes inre. Allt annat, inklusive lagen, var till för att skydda och bevara det enda som var värt att bevara, försoningens kors, praktiserad i handling.

Denna Paulus övertygelse som jag här försökt återge tycktes  inte ha framtiden för sig. Tongångarna från Paulus tystnade relativt snart. När vi läser de  senare skrifterna i Nya testamentet märker vi att detta redan hade börjat ske. Kristen tro förblev inte den korsteologi som Paulus målade upp.

I dag har kristen tro svårt att försvara sig inför allt det myckna som sker omkring oss. Det finns ju så mycket att satsa på, så mycket tankedjup att ta vara på och fördjupa sig i.

De kristna företrädarna gör sitt bästa för att reda sig. De anpassar sina budskap efter bästa förmåga för att få folk att lyssna och låta sig gripas av budskapet om Jesus.

Men budskap är en sak, verklighet en annan. Och verkligheten predikar i dag som tidigare  att korset måste få ersätta lagen. Lagen är inte frälsaren, det är korset förmedlat genom människor som insett att Jesu offer var ett offer för dem.

Människor med den insikten är kyrkans framtid, vare sig dessa människor företräder kyrkor med höga torn och ståtlig lärobyggnad eller hör hemma i bönhus där bokstavstro och mirakler hålls för högsta sanning.